blandrashunden - älskad men hatad
Hittade ett så "trevligt" inlägg från en besökare så jag var tvungen att reagera:
"Hur är man funtad när man planerar blandrasavel och vem sjutton vill köpa?
Ska inte avel bedrivas av de som har haft en ras länge och som är intresserad av att föra de bästa exemplaren vidare?
Har man bra hundar så går man i avel i sin egen ras. Har man skräphundar så blandar man.
Förstår inte hur folk kan gynna dessa människor som säljer blandraser som är värda 100 kr för flera tusen. De kommer undan med alla kostnader också och köparen blir lurad.
jag skulle aldrig ta i en hund utan stamtavla med tång ens.
Hoppas att denna grymma avel snart förbjuds."
Tycker det är så fascinerande att detta släkte fortfarande andas i denna tid. I den svenska hundtidningen Härliga Hund har jag följt en disskussion just ang. blandrasavel vilket har varit väldigt intressant. Där driver Peter Ekström ett väldig sunt argument när läsare klagat på att blandrashundar finns och säljs för dyrt. Ekström inleder ett svar i Härliga Hund nr 1 2009 med att hålla med om att renrasaveln kan ta ut sina priser p g a att den är mer seriös då uppfödarna har större engagemang, ändå lägger han till just det som driver många till blandrasavel och blandrasköp "Många uppfödare lägger ner massor med tid och pengar på sitt avelsarbete.. Å andra sidan känner jag till ganska många uppfödare av rasrena hundar som tar lika mycket betalt för valparna utan att satsa ens en bråkdel av vad en seriös uppfödare gör. Är det rättvist? Eller ska det vara olika valppris beroende på hur seriös en uppfödare är?" vidare "..Men att en korsningshund ska kosta småslantar medan en valp efter trippelchampions ska kosta multum bara för att uppfödarna lägger ner olika mycket kraft, tid och pengar, anser jag fortfarande vara fel. I mina ögon är en valp trots allt en valp, var den än kommer ifrån. Alla valpar kräver lika mycket tid, kärlek och omvårdnad."
- "Jag tycker att en valp ska kosta ordentligt med pengar, Annars kommer vi att översvämmas av hundproblem, onödiga avlivningar, hundar som helt i onödan blir understimulerade eller aggressiva, svårhanterliga och helt enkelt får ett trist liv." Ekström har därmed klätt av hela blandrashatskaran och de står nakna i sin egen skit.
Slutkontentan blir att det hela uppenbart är en otroligt larvig diskussion då uppfödare av renras inte kan klassas som seriösa bara för att de är registrerade i en kennelklubb eller efter hur mycket engagemang de har - uppfödare av blandras kan visa ett betydligt större engagemang i sin avel och vara mer förtroendeingivande än många renrasuppfödare. Trots ett liv utan utställningsringar - ett liv som många hundar faktiskt mår psykiskt dåligt av.
Sen kan inte blandrasvalpar kosta som renrasiga, det bör alla var ense om men det betyder inte att man ska tvingas "rea" ut dom, en hund är en hund med eller utan stamtavla och impulsköp bör väl undvikas så långt det går? En stammad Prazsky Krysarik tik utan fel ligger idag på runt 25.000kr ska man då tycka att en "Prazsky Krysarik" tik utan stamtavla som kostar 15.000kr är skampris? Tiotusen kronors skillnad! Sen att de renrasiga kostar 25.000kr är en annan fråga.
- Men ALLA måste väl hålla med om att en fullt frisk blandrashund är mycket mer värd i pengar än en renrashund med fontanell problem, hög patella grad, mentala problem eller andra sjukdomar som många renraser faktiskt har p g a den strama aveln. Många av dessa hundar kan man inte, eller rekommendrar man inte till att avla på ens! Blandrasaveln är bevisad mer frisk då generna "blandas ut" med nya genpooler. Mycket av blandrasaveln handlar just om detta, att få fram f r i s k a hundar! Och snälla nån, hur uppkom majoriteten av dagens raser egentligen? Var det inte genom just blandrasavel?
Ska vi spinna vidare på den etiska delen och problematiken som uppstår när man för argument mot blandras avel? Ta chihuahuahysterin som blåste upp för några år sedan. Plötsligt ville halva Sverige ha en vavva och köerna till kennlarna blev millånga, jag var själv en av alla dom som ringde runt till otaliga uppfödare i jakt på det absolut omöjliga, en Chihuahua tik. Efterfrågan var för stor och en del importerade, smuggelhundar och hundkidnappning kom snart på tapet och SAMTIDIGT i denna kaotiska tid var det just renrasaveln som gjorde saken värre - massavel satte igång och valppriserna sköt i höjd! En Chihuahua tik kostade plötsligt runt 25.000kr från att ha kostat 10-15.000kr. Vart vänder sig de olyckligt lottade som inte hade någon bra "kölapp" eller kunde lägga ner så mycket pengar? Jo till blandrasaveln och smuggelhundarna! Hade kennlarna haft ett etiskt riktig ansikte utåt hade blandrasavel aldrig gynnats på samma sätt, man hade fortsatt leta och/eller ställt sig i kö för att kanske vänta nått år, 25.000kr för en hund är det etiskt riktigt?
Personligen måste jag också lägga in min främsta andledning till att stå bakom blandrasaveln. Det finns mycket där ute i den stora avelsvärlden som få känner till och girighet är ett stort problem i minihundavel ända sedan vi först började skåda Tinkerbell. Mitt val är skapat p g a en korruppt avel där man köper på sig hundar som om de vore kläder att hänga i grderoben, hundar som lever ett helvetiskt liv utanför utställningringen. Dessa hundar för man bl a inavel på, avel på sjukdomar och brister för att sedan sälja valparna till överpris och inte ta ansvar när det går snett. Vidare låter man tikarna genomgå flera kejsarsnitt och ser sedan till att sälja av både avelstikar och avelshannar när de inte längre duger. Allt i jakten på pengar. Detta jag pratar om förekommer i den svenska avelsvärlden, under SKK.
Mitt förtroende på renrasaveln har minskat markant de senaste åren, den lilla minikenneln med 1-2 kullar per år eller den planerade blandraskullen intresserar mig på ett sätt majoriteten kennlar inte kan, hos dessa småuppfödare vet jag att jag får det jag vill ha - en planerad och efterlängtad valp, uppvuxen i värme med mycket kroppskontakt, älskad och pre-spoiled som för mig är sund hundhållning. Vem säger att bara för att det inte är registrerad avel så sköts den inte korrekt? Man kanske ska nämna att många svenska uppfödare ibland tar avstånd från SKK av andra andledningar än pengar eller ful hundhållning. Bara för att en hund är utan tavla betyder det inte att den är av blandras, "renrasig Chihuahua utan stamtavla" enligt blocket.se är fullt möjligt. Lyft ögonen och se dig omkring!
Jag är stolt över min avel! Den var detaljplanerad och mina tjejjer var älskade innan de ens såg dagsljus, det är upp till valpköparen om han/hon är värd nån av dom eller ej. Och ja, det finns tydligen många som är intresserade av blandrashundar.
Just det ja, Liselott, min tik har inte stamtavla ska jag skämmas för att jag ville ta en kull på henne? Eller helt enkelt skämmas för att jag köpte henne och för att hon blivit något av det bästa som hänt mig TROTS att hon inte har stamtavla (hur är det möjligt?!?!) ? Somliga verkar inte förstå att man kan ha känslomässiga anledningar till att ta kullar efter sina hundar eller ens att man kan ha känslor för sina hundar.
Läs gärna min artikel om blandrasavel Designer dogs gör hundaveln bättre där jag tar upp olika anledningar för blandrasavel, intresset och gentiken, renrasavelns baksidor vidare den stora Designer Dog aveln i Usa. Då kanske du känner dig mindre illa till mods och mer upplyst när du ser mina valpar på bild Liselotte.
-"jag skulle aldrig ta i en hund utan stamtavla med tång ens."
- Men hallå?!?! Är du människa eller? Sånna som du ska ha hundförbud! Är väl kapabel till att som i Kina driva massavlivning med slagträ p g a värkande principer och i ditt fall ett arsle svullet av all tid i forumen skrikandes!?
-"skräphundar"? Är det etiskt godtagbart att uttala sig så om hundar som är både efterlängtade och älskade trots att de i dina ögon anses "orena"? Ska vi börja önska alla "blandbarn" ofödda också? Eller kanske tvångsabortera hela rasket? RASISM är vad det är! Nä, när startar den stora häxjakten?
"Hur är man funtad när man planerar blandrasavel och vem sjutton vill köpa?
Ska inte avel bedrivas av de som har haft en ras länge och som är intresserad av att föra de bästa exemplaren vidare?
Har man bra hundar så går man i avel i sin egen ras. Har man skräphundar så blandar man.
Förstår inte hur folk kan gynna dessa människor som säljer blandraser som är värda 100 kr för flera tusen. De kommer undan med alla kostnader också och köparen blir lurad.
jag skulle aldrig ta i en hund utan stamtavla med tång ens.
Hoppas att denna grymma avel snart förbjuds."
Tycker det är så fascinerande att detta släkte fortfarande andas i denna tid. I den svenska hundtidningen Härliga Hund har jag följt en disskussion just ang. blandrasavel vilket har varit väldigt intressant. Där driver Peter Ekström ett väldig sunt argument när läsare klagat på att blandrashundar finns och säljs för dyrt. Ekström inleder ett svar i Härliga Hund nr 1 2009 med att hålla med om att renrasaveln kan ta ut sina priser p g a att den är mer seriös då uppfödarna har större engagemang, ändå lägger han till just det som driver många till blandrasavel och blandrasköp "Många uppfödare lägger ner massor med tid och pengar på sitt avelsarbete.. Å andra sidan känner jag till ganska många uppfödare av rasrena hundar som tar lika mycket betalt för valparna utan att satsa ens en bråkdel av vad en seriös uppfödare gör. Är det rättvist? Eller ska det vara olika valppris beroende på hur seriös en uppfödare är?" vidare "..Men att en korsningshund ska kosta småslantar medan en valp efter trippelchampions ska kosta multum bara för att uppfödarna lägger ner olika mycket kraft, tid och pengar, anser jag fortfarande vara fel. I mina ögon är en valp trots allt en valp, var den än kommer ifrån. Alla valpar kräver lika mycket tid, kärlek och omvårdnad."
- "Jag tycker att en valp ska kosta ordentligt med pengar, Annars kommer vi att översvämmas av hundproblem, onödiga avlivningar, hundar som helt i onödan blir understimulerade eller aggressiva, svårhanterliga och helt enkelt får ett trist liv." Ekström har därmed klätt av hela blandrashatskaran och de står nakna i sin egen skit.
Slutkontentan blir att det hela uppenbart är en otroligt larvig diskussion då uppfödare av renras inte kan klassas som seriösa bara för att de är registrerade i en kennelklubb eller efter hur mycket engagemang de har - uppfödare av blandras kan visa ett betydligt större engagemang i sin avel och vara mer förtroendeingivande än många renrasuppfödare. Trots ett liv utan utställningsringar - ett liv som många hundar faktiskt mår psykiskt dåligt av.
Sen kan inte blandrasvalpar kosta som renrasiga, det bör alla var ense om men det betyder inte att man ska tvingas "rea" ut dom, en hund är en hund med eller utan stamtavla och impulsköp bör väl undvikas så långt det går? En stammad Prazsky Krysarik tik utan fel ligger idag på runt 25.000kr ska man då tycka att en "Prazsky Krysarik" tik utan stamtavla som kostar 15.000kr är skampris? Tiotusen kronors skillnad! Sen att de renrasiga kostar 25.000kr är en annan fråga.
- Men ALLA måste väl hålla med om att en fullt frisk blandrashund är mycket mer värd i pengar än en renrashund med fontanell problem, hög patella grad, mentala problem eller andra sjukdomar som många renraser faktiskt har p g a den strama aveln. Många av dessa hundar kan man inte, eller rekommendrar man inte till att avla på ens! Blandrasaveln är bevisad mer frisk då generna "blandas ut" med nya genpooler. Mycket av blandrasaveln handlar just om detta, att få fram f r i s k a hundar! Och snälla nån, hur uppkom majoriteten av dagens raser egentligen? Var det inte genom just blandrasavel?
Ska vi spinna vidare på den etiska delen och problematiken som uppstår när man för argument mot blandras avel? Ta chihuahuahysterin som blåste upp för några år sedan. Plötsligt ville halva Sverige ha en vavva och köerna till kennlarna blev millånga, jag var själv en av alla dom som ringde runt till otaliga uppfödare i jakt på det absolut omöjliga, en Chihuahua tik. Efterfrågan var för stor och en del importerade, smuggelhundar och hundkidnappning kom snart på tapet och SAMTIDIGT i denna kaotiska tid var det just renrasaveln som gjorde saken värre - massavel satte igång och valppriserna sköt i höjd! En Chihuahua tik kostade plötsligt runt 25.000kr från att ha kostat 10-15.000kr. Vart vänder sig de olyckligt lottade som inte hade någon bra "kölapp" eller kunde lägga ner så mycket pengar? Jo till blandrasaveln och smuggelhundarna! Hade kennlarna haft ett etiskt riktig ansikte utåt hade blandrasavel aldrig gynnats på samma sätt, man hade fortsatt leta och/eller ställt sig i kö för att kanske vänta nått år, 25.000kr för en hund är det etiskt riktigt?
Personligen måste jag också lägga in min främsta andledning till att stå bakom blandrasaveln. Det finns mycket där ute i den stora avelsvärlden som få känner till och girighet är ett stort problem i minihundavel ända sedan vi först började skåda Tinkerbell. Mitt val är skapat p g a en korruppt avel där man köper på sig hundar som om de vore kläder att hänga i grderoben, hundar som lever ett helvetiskt liv utanför utställningringen. Dessa hundar för man bl a inavel på, avel på sjukdomar och brister för att sedan sälja valparna till överpris och inte ta ansvar när det går snett. Vidare låter man tikarna genomgå flera kejsarsnitt och ser sedan till att sälja av både avelstikar och avelshannar när de inte längre duger. Allt i jakten på pengar. Detta jag pratar om förekommer i den svenska avelsvärlden, under SKK.
Mitt förtroende på renrasaveln har minskat markant de senaste åren, den lilla minikenneln med 1-2 kullar per år eller den planerade blandraskullen intresserar mig på ett sätt majoriteten kennlar inte kan, hos dessa småuppfödare vet jag att jag får det jag vill ha - en planerad och efterlängtad valp, uppvuxen i värme med mycket kroppskontakt, älskad och pre-spoiled som för mig är sund hundhållning. Vem säger att bara för att det inte är registrerad avel så sköts den inte korrekt? Man kanske ska nämna att många svenska uppfödare ibland tar avstånd från SKK av andra andledningar än pengar eller ful hundhållning. Bara för att en hund är utan tavla betyder det inte att den är av blandras, "renrasig Chihuahua utan stamtavla" enligt blocket.se är fullt möjligt. Lyft ögonen och se dig omkring!
Jag är stolt över min avel! Den var detaljplanerad och mina tjejjer var älskade innan de ens såg dagsljus, det är upp till valpköparen om han/hon är värd nån av dom eller ej. Och ja, det finns tydligen många som är intresserade av blandrashundar.
Just det ja, Liselott, min tik har inte stamtavla ska jag skämmas för att jag ville ta en kull på henne? Eller helt enkelt skämmas för att jag köpte henne och för att hon blivit något av det bästa som hänt mig TROTS att hon inte har stamtavla (hur är det möjligt?!?!) ? Somliga verkar inte förstå att man kan ha känslomässiga anledningar till att ta kullar efter sina hundar eller ens att man kan ha känslor för sina hundar.
Läs gärna min artikel om blandrasavel Designer dogs gör hundaveln bättre där jag tar upp olika anledningar för blandrasavel, intresset och gentiken, renrasavelns baksidor vidare den stora Designer Dog aveln i Usa. Då kanske du känner dig mindre illa till mods och mer upplyst när du ser mina valpar på bild Liselotte.
-"jag skulle aldrig ta i en hund utan stamtavla med tång ens."
- Men hallå?!?! Är du människa eller? Sånna som du ska ha hundförbud! Är väl kapabel till att som i Kina driva massavlivning med slagträ p g a värkande principer och i ditt fall ett arsle svullet av all tid i forumen skrikandes!?
-"skräphundar"? Är det etiskt godtagbart att uttala sig så om hundar som är både efterlängtade och älskade trots att de i dina ögon anses "orena"? Ska vi börja önska alla "blandbarn" ofödda också? Eller kanske tvångsabortera hela rasket? RASISM är vad det är! Nä, när startar den stora häxjakten?
designer dogs gör hundaveln bättre
Ett hundbegrepp som lyckats ta sig till Europa är "Designer Dogs", det amerikanska mediabegreppet för seriös blandrasavel, Designer Dogs är alltså hybrider, blandrashundar och blandrasavel made accepted. Detta är inget nytt, detta är en enorm avelsvärld med minst lika erfarna och seriösa uppfödare som i renrasavel, i vissa fall t o m mer seriös..
- "Men, blandrasavel är inte seriös och kan aldrig räknas som seriös!" skriker den bleke svensken med kaviarmackan halvt i luftstrupen. .. Really, says who? SKK? Låt oss reda ut..
Hört talas om Cookerpoo? Labradoodle? Sure you have, dessa Designer Dog blandraser har funnits i många år i Usa, alltså blandraser, korsningar mellan två renraser som man benämner genom att mixa ihop renrasnamnen till ett "nytt" rasnamn. Cookerpoo är givetvis en blandning mellan Cockerspaniel och pudel, Labradoodle mellan Labrador och pudel.
Seriös renrasavel kan garantera dig en hund med specifika egenskaper, du kan lätt veta hur hunden kommer se ut som vuxen, hur stor hunden kommer bli, de användningsområden som hunden passar bäst för och vilka [rasbundna]karaktärsdrag hunden kommer att ha, med en renrashund har du garantier du aldrig kan få med en blandrashund. Renrasavel har pågått i många generationer för att den ska få kallas renras, aveln och hundarna måste följa en specifik rasstandard och man bokför varje hund, skriver stamtavlor som bevisar hundens ursprung - detta är seriös avel.
Men seriös avel kan inte alltid garantera en frisk hund. I och med begränsat antal hundar, oseriös avel och "massavel" är det lätt med feltramp som avel på nära besläktade hundar, grov inavel och avel på genetiska fel (hög patella luxation t e x) som resulterar i midre livskraftiga och sjuka hundar.
Även med den bästa DNA tekniken kan genetiska fel uppkomma, renrasavel kräver mer just av den orsaken att generna i många fall går mot "sönderavling", genutbudet är för begränsat för att motarbeta felen och det hela blir bara värre och värre ju mer man avlar. Att avla renraser kräver kunskap i genitik ändå ser vi många uppfödare exprimentera hej vilt.
1. Chorkie (Chihuahua Yorkie) 2. Chipoo (Chihuahua Pudel) 3. Taco Terrier (Chihuahua Toy Fox Terrier)
Med blanrasavel minskar dessa genetiska fel avsevärt. En Designer dog kan fortfarande ha genetiska problem då man korsar renraser med genitikproblem men i och med att genpoolen mixas så minskar risken för genetiska sjukdommar. Den genetiska termen "Heterosis Effekten" är vad Designer Dog uppfödarna är ute efter, två avlade genetiska linjer mixas och ger grunden för individer med en friskare genetisk bas. Denna effekt resulterar, logiskt, i friskare och livskraftigare hundar med en betydlig reducerad risk för genetiska sjukdommar. Detta ger alltså i praktiken starkare individer än renrasaveln!
Heterosis effekten är ett vitt begrepp inom djuravel.
Målet för Dessa Designer Dogs är alltså egentligen inte att skapa en ny ras, man är ute efter friska hundar utan genetiska problem, så fort man går vidare efter första generationen renras+renras så förlorar man denna Heterosis effekt mer och mer, men givetvis pågår flergenerationsavel efter lyckade resultat.
Men vad är det för skillnad på en "Designer Dog" och en simpel "mutt" som dom säger i Usa, jo muttens ursprung har du ingen aning om, det kan vara 50% chihuahua och 50% Jack Russel men också lika bra vara en blandning av 7 olika raser med diverse korsningar och generationer emellan som nu resluterat i en hund som ser ut som en Chihuahua/Jack Russel.
En Designer Dog härstammar från stammad renrasavel, är lika seröst "bokförd" med stamtavla som en renrashund (I Usa finns The American Canine Hybrid Club för att hålla reda på Designer Dog aveln), aveln är noga under kontroll och bör därför, givetivis, också kallas seriös (trots undantag i missbruket av begreppet Designer Dog). T e x så använder man sig alltid av större tikar så valparna inte blir för stora och ger komplikationer vid förlossningen i sådan här avel.
1.Chestie (Chihauhua Westie) 2. Chimaton (Chihuahua Dalmatin) 3. Chichi (Chihuahua Chinese Crested)
En Designer Dog är ingen olyckshändelse utan har en väl planerad avelstanke i botten, t e x används Pudeln ofta i Designer Dog avel just p g a dess allergivänliga päls för att få fram allergivänliga blandraser.
Men, till skillnad från renrasavel är det inte garanterat hur resultatet av en Designer Dog korsning blir, kanske får Labradoodle valpen mer labradorpäls än pudelpäls? Kanske får 40% av kullen pudelpäls och resten labradorpäls?
En erfaren Designer Dog uppfödare kan lätt informera sina köpare och minska risken för överraskningar men man har ett stort ansvar som köpare också.
På samma sätt som man väljer renrashund efter dess egenskaper ska man välja Designer Dog hund, är de någon av de båda rasernas egenskaper som kan bli problematisk och oönskad - undvik blandningen! Både som uppfödare och köpare av Designer Dogs så krävs det noga research om de båda rasernas egenskaper och om nu mammans gener slår till mer än pappans eller tvärtom så är man beredd, i en Designer Dog kull kan det bli en härlig mix av gener men som inte syns helt förns valpen vuxit upp.
Är de båda rasernas egenskaper passande däremot kan det ju inte bli annat än bra vilka gener som än slår igenom starkast.
Välj din Designer Dog noga, bara för att det är blandrasavel det är frågan om så ska det inte betyda att köpet accepteras vara midre seriöst, det är fortfarande en hund och med troligtvis större livskraft än en renras, han/hon ska stanna länge hos dig!
Så, Designer Dog = blandrashund?! .. Designer Dog = seriös blandrasavel.
American Canine Hybrid Club
- "Men, blandrasavel är inte seriös och kan aldrig räknas som seriös!" skriker den bleke svensken med kaviarmackan halvt i luftstrupen. .. Really, says who? SKK? Låt oss reda ut..
Hört talas om Cookerpoo? Labradoodle? Sure you have, dessa Designer Dog blandraser har funnits i många år i Usa, alltså blandraser, korsningar mellan två renraser som man benämner genom att mixa ihop renrasnamnen till ett "nytt" rasnamn. Cookerpoo är givetvis en blandning mellan Cockerspaniel och pudel, Labradoodle mellan Labrador och pudel.
Seriös renrasavel kan garantera dig en hund med specifika egenskaper, du kan lätt veta hur hunden kommer se ut som vuxen, hur stor hunden kommer bli, de användningsområden som hunden passar bäst för och vilka [rasbundna]karaktärsdrag hunden kommer att ha, med en renrashund har du garantier du aldrig kan få med en blandrashund. Renrasavel har pågått i många generationer för att den ska få kallas renras, aveln och hundarna måste följa en specifik rasstandard och man bokför varje hund, skriver stamtavlor som bevisar hundens ursprung - detta är seriös avel.
Men seriös avel kan inte alltid garantera en frisk hund. I och med begränsat antal hundar, oseriös avel och "massavel" är det lätt med feltramp som avel på nära besläktade hundar, grov inavel och avel på genetiska fel (hög patella luxation t e x) som resulterar i midre livskraftiga och sjuka hundar.
Även med den bästa DNA tekniken kan genetiska fel uppkomma, renrasavel kräver mer just av den orsaken att generna i många fall går mot "sönderavling", genutbudet är för begränsat för att motarbeta felen och det hela blir bara värre och värre ju mer man avlar. Att avla renraser kräver kunskap i genitik ändå ser vi många uppfödare exprimentera hej vilt.
1. Chorkie (Chihuahua Yorkie) 2. Chipoo (Chihuahua Pudel) 3. Taco Terrier (Chihuahua Toy Fox Terrier)
Med blanrasavel minskar dessa genetiska fel avsevärt. En Designer dog kan fortfarande ha genetiska problem då man korsar renraser med genitikproblem men i och med att genpoolen mixas så minskar risken för genetiska sjukdommar. Den genetiska termen "Heterosis Effekten" är vad Designer Dog uppfödarna är ute efter, två avlade genetiska linjer mixas och ger grunden för individer med en friskare genetisk bas. Denna effekt resulterar, logiskt, i friskare och livskraftigare hundar med en betydlig reducerad risk för genetiska sjukdommar. Detta ger alltså i praktiken starkare individer än renrasaveln!
Heterosis effekten är ett vitt begrepp inom djuravel.
Målet för Dessa Designer Dogs är alltså egentligen inte att skapa en ny ras, man är ute efter friska hundar utan genetiska problem, så fort man går vidare efter första generationen renras+renras så förlorar man denna Heterosis effekt mer och mer, men givetvis pågår flergenerationsavel efter lyckade resultat.
Men vad är det för skillnad på en "Designer Dog" och en simpel "mutt" som dom säger i Usa, jo muttens ursprung har du ingen aning om, det kan vara 50% chihuahua och 50% Jack Russel men också lika bra vara en blandning av 7 olika raser med diverse korsningar och generationer emellan som nu resluterat i en hund som ser ut som en Chihuahua/Jack Russel.
En Designer Dog härstammar från stammad renrasavel, är lika seröst "bokförd" med stamtavla som en renrashund (I Usa finns The American Canine Hybrid Club för att hålla reda på Designer Dog aveln), aveln är noga under kontroll och bör därför, givetivis, också kallas seriös (trots undantag i missbruket av begreppet Designer Dog). T e x så använder man sig alltid av större tikar så valparna inte blir för stora och ger komplikationer vid förlossningen i sådan här avel.
1.Chestie (Chihauhua Westie) 2. Chimaton (Chihuahua Dalmatin) 3. Chichi (Chihuahua Chinese Crested)
En Designer Dog är ingen olyckshändelse utan har en väl planerad avelstanke i botten, t e x används Pudeln ofta i Designer Dog avel just p g a dess allergivänliga päls för att få fram allergivänliga blandraser.
Men, till skillnad från renrasavel är det inte garanterat hur resultatet av en Designer Dog korsning blir, kanske får Labradoodle valpen mer labradorpäls än pudelpäls? Kanske får 40% av kullen pudelpäls och resten labradorpäls?
En erfaren Designer Dog uppfödare kan lätt informera sina köpare och minska risken för överraskningar men man har ett stort ansvar som köpare också.
På samma sätt som man väljer renrashund efter dess egenskaper ska man välja Designer Dog hund, är de någon av de båda rasernas egenskaper som kan bli problematisk och oönskad - undvik blandningen! Både som uppfödare och köpare av Designer Dogs så krävs det noga research om de båda rasernas egenskaper och om nu mammans gener slår till mer än pappans eller tvärtom så är man beredd, i en Designer Dog kull kan det bli en härlig mix av gener men som inte syns helt förns valpen vuxit upp.
Är de båda rasernas egenskaper passande däremot kan det ju inte bli annat än bra vilka gener som än slår igenom starkast.
Välj din Designer Dog noga, bara för att det är blandrasavel det är frågan om så ska det inte betyda att köpet accepteras vara midre seriöst, det är fortfarande en hund och med troligtvis större livskraft än en renras, han/hon ska stanna länge hos dig!
Så, Designer Dog = blandrashund?! .. Designer Dog = seriös blandrasavel.
American Canine Hybrid Club
gripande bakåtsträvare
Vad är det för fel på vårat land?
Hur i hela friden kan vi ha fått ett så uppblåst storhetsvansinne vad gäller rätt och fel?
Det är ofta jag skäms över att vara svensk, speciellt när man pratar med folk vars landsmän tror Sweden är desamma som Switzerland (om dom ens känner till det) p g a Sveriges totala obetydlighet på världskartan och i historieböckerna. Hur 17 kan vi vara så uppblåsta, vårt land ligger ju på gränsen till intet?!
Givetvis är den svenska hundvärlden likadan. Vem satte reglerna för vad som är rätt och fel i hundavel t.ex? De självklara reglerna och stadgarna är ju uppenbara för alla friska männinskor som är mån om djurens välmående men hur kan svenska hundägare sitta hemma på sina IKEA stolar och tro att Svenska Kennel Klubben är hundvärldens frälsning och dess stadgar lika betrodda som Bibeln?
Varför så upprörd? Antar att det byggs på vart eftersom, det är ju inte sällan man får moralpredikningar i ansiktet p g a sin frispråkighet. Men varför är det så svårt att förstå att det finns seriösa uppfödare som avlar på hundar runt kilot? För att SKK menar att man inte bör avla på hundar under 2kg? För att min uppfödare sa att det inte är rätt?
Varför är allt nytt, modernt och "foreign" välkommet på alla plan i det svenska samhället förutom i hundvärlden där majoriteten består av bakåtsträvande 40-talister och deras barn?
Och nu pratar jag inte enbart om avel, snarare grunden till denna blogg, denna oacceptans vad gäller modernisering och förändring i hundvärlden. Det är märkligt hur svensken kan vara så öppen för alla möjliga influenser från andra länder men inte kan acceptera andra "utländska" värderingar byggda på mångårig erfarenhet vad gäller avel.
Jag kan inte säga att jag till 100% är för avel på "Micro" hundar MEN det går inte att förneka att man med kunskap och tålamod kan lyckas med det mesta. Titta bara på den mångfald hundraser vi har i dag, världsvitt. Inte har all avel gått 100% till på rätt men ändå har vi en hel del friska raser att välja mellan idag tack vare folk som vetat vad dom gjort. Att "fulavel" pågår inom i stort sätt alla populära raser är inget nytt, det är MYCKET som kan ifrågasättas. Varför finns det Chihuahua uppfödare i Sverige som avlar på hundar med fontanell problem och varför använder man hundar med hög Patella Luxations grad t.ex?
Det går inte att agera hundpolis så det är lika bra att ge upp, men bara för att det försekommer fulavel behöver man väl inte dra alla över en kant? "Jamen Chihuahuor kan man ju inte köpa, de har ju fontaneller stora som bowlingklot och knäna hoppar ur led var 5:e minut". - Kom igen, get real.
Är så trött på alla dessa svenska självutnämnda "minihundsförsvarare" som alla, konstigt nog, är ägare av Chihuahuor.
"Det finns inget inom Chi som heter Teacup", "Det finns inga seriösa uppfödare som avlar på hundar under kilot", "Min hund är minsann ingen knähund!", "Min hund fryser inte, hon skakar ändå.", "Nej men gud, skor skulle jag aaaaaldrig sätta på min hund även om han frös" eller "LÅDA TILL EN HUND?!? SKK säger själva...."
- Vad är detta för något? Är det rädslan för att bli inplacerad i ett fack av allmänheten som genererar i skrikande egosim eller är det ren idioti? Dumhet? Ett stort ovetande, en lucka som aldrig blivit fylld p g a svensk litenhet?
Om hunden fryser så att den skakar ska den väl få något värmande på sig? Om hunden står och väger på 2-3 ben för att den tycker det är för kallt/hett på marken ska den väl få något skydd på tassarna? Om hunden konstant gör ifrån sig inne trots hård tillrättavisning ska den väl få en lösning vad än orsaken är, kylan, åldern what ever..
Har hunden några som helst behov så ska väl ägaren se till att de blir lösta? Inte kommer SKK och knackar på dörren, lämnar över en manual som sen hundägaren fromt ska följa steg för steg för ett lyckat och ACCEPTABELT hundägande? Det är väl ändå var hundägares skyldighet att läsa hundens signaler och lösa problemen på det sätt som passar hundens och ägarens livsstil bäst?
Det är var hundägares skyldighet att se till så att ens hund mår bra. Om det inkluderar rosa tröjor, skor med sula och en låda ELLER marinblå täcken, tassalva och tätare promenader är upp till var ägare. Men vad man än väljer som lösning på problemen så bör ödmjukhet gå före prestige hos var hundägare annars ska hundägandet ifrågasättas. Hundkläder är ett KOMPLEMENT vid behov, inget hunden går i 24h om dygnet. Likaså med skor eller t o m låda, ett KOMPLEMENT för att underlätta vid problem.
För vem kan säga att tassalva funkar bättre på min hund än hundskor och hävda att han/hon har rätt men jag har fel? Eller vem kan säga att hundlåda är förbjudet för mig att använda till min hund vid nödfall för att SKK inte rekommenderar låda till hundar?* - Nä precis, ingen.
Så vad är det egentligen frågan om? Jo rädsla för förändring, att bli ifrågasatt och att inte våga stå upp för åsikter som kan skära sig mot mängdens. Svensk klibbig jantelag.
En hundägare vars hund fryser vid kyla men som vägrar kompromissa med "idéer" är en elak hundägare. En hundägare som menar att alla uppfödare som inte gör som svenska uppfödare är oseriösa är en blåst hundägare.
En hundägare som menar att alla andras åsikter om hundägandet som inte stämmer överens med ens egna är fel är en dum hundägare.
Gripande bakåtsträvare.
*Observera! SKK rekommenderar inte låda till hund som istället för att göra ifrån sig ute.
ja, teacups
Teacups. Fick en så konstig reaktion i ett svenskt hundforum på ordet att jag faktiskt blev chockad och kände att jag nog måste ta och reda ut ordet för svensk litenhet.
"Teacups" är ett vardagligt och vidsträckade ord för små hundar under 5lbs (2.2kg) i Usa. Alla vet vad man pratar om. Framför allt där småhundar är en lika vanlig syn som småbarn p g a att småhunds intresset vuxit till att bli så sjukligt stort de senaste 7-8 åren där borta, främst genom div. celebs och media givetvis.
Ofta tjänar dessa småhundar som "istället för barn" och därför är dom också en så självklar kategori av hundar som därför kräver en egen genre och en eget namn. Men varför just "Teacups"?
Med Teacups menar man givetvis tekoppshundar - hundar som är så små att dom får plats i en vanlig tekopp, minihundar. Majoriteten vet hur en tekopp är storleksmässig och att sätta minivalpen eller minihunden i en kopp ger bilden av en mycket liten hund.
Vem har inte snubblat på bilder på små valpar sittandes i tekoppar surfandes på webben?
Spelar ingen roll om det är renrasiga hundar eller inte, det har blivit något av en nationell självklarthet på andra sidan Atlanten att exploatera sina minivalpar så små som möjligt vid försäljning, eller helt enkelt bara för att skryta om hur liten hund man har. En självklarhet som även spritt sig globalt.
Att "minsta hunden competition" försigår bland minihundsägare och uppfödare är ingen dold hemlighet. Att ha en så liten hund som möjligt är något av en freakshow, även i Sverige. Att Teacup aveln har vuxit enormt är fullt synligt, även att den medför många baksidor.
En annan vanlig variant som man ser av detta fenomen, att visa sina minihundar så små som möjligt, är fotandet brevid en Cola burk, kanske det smartaste valet för universiell konsensus - vem känner inte igen storleken på en Cola burk? Men så har vi ju koppen. En hund som placeras i en kopp är ju något otroligt sockersött: "Nämen GUUUUU så liten, den sitter i en kopp!" och valet är givet - Teacups!
Men nu ska ni inte tro att detta uttryck kom med Tinkerbell, nä amerikanska tanter har pysslat och fotat och sysslat med sina små tekoppsälsklingar långt innan Ms Hilton ens var påtänkt. Teacups har alltid funnits i den moderna hundvärlden genom Chihuahuan och alla dessa blandningar mellan små raser, avel på minismå hundar är en fascination oundvikbar.
En fulis som kommer med Teacup begreppet är alla dessa minihundar som sitter vackert i koppar som 8 veckors valpar men som inte alls får plats i dom som fullvuxna på 1,8-2kg - majoriteten av Teacups. Men värre är det med de hundar som är rätt små när dom föds, fotas i koppar vid 4 veckors ålder men som sen växer upp till 3-7kgs hundar.
Riktigt små Teacups under kilot (också ibland kallandes Micro Teacups) brukar fotas vid 5-10 veckors åldern ståendes eller sittandes i koppar, men kan säkerligen fortfarande sitta i en kopp också som vuxen, dom är ju så otroligt små! En Bichon valp på 4-5 veckor kan om den är liten lugnt placeras i en tekopp men kan knappast kallas en Teacup hund som vuxen då man inte ens kan pressa ner denna med våld i samma kopp som färdigvuxen. Men som med det mesta i Usa kan gränser tänjas lite för vad som krävs för stunden, självklart känns mina "Teacup Bichon" valpar mer eftertraktade än plaina, vanliga Bichon valpar.
En fulis som går hand i hand med detta är att använda större koppar vid fotografering av valpar och detta fenomen är mycket intressant. En "wannabe Teacup" hund kräver oftast lite mer space pga att den faktiskt inte är någon Teacup, därför placerar man den i en större kopp = Teacup hund! Visst är det intelligent?
Men varför gör folk på detta sätt? Jo p g a småhunds trenden. Faktum är att minihundar under 2kg säljer bättre än småhundar generellt i Usa, hundar under kilot kan folk döda för.
Men så kommer ju minihundavelns nackdelar, puppymills (hundfarmar), backyard breeders, hundmuggling, inavel, sjukdomar och för tidig död. Många Teacups under kilot har betydligt kortare livslängd än de över då de faktiskt kan räknas som invalider, hjärt- och andra livsnödvändiga kroppsorgan är outvecklade och kräver ibland t o m kirurgi om inte en för tidig död eller avliving p g a lidande.
Det farligaste med att köpa dessa enormt små hundar är konsekvenserna man som valplöpare får ta p g a den oseriösa avelns egoism, där uppfödare egentligen skiter i valparnas hälsa för att få fram så små hundar som möjligt, tex utfodrar med dietfoder till dräktiga tikar och valpar eller helt enkelt svälter hundarna för att få fram den "acceptabla" vikten.
Att avel och valpning kan vara problematiskt på dessa små är också ett faktum, små tikar kräver i majoritet kejsarsnitt och dödfödda valpar förekommer. Teacups föder sällan fler än 3 valpar.
I Sverige står renrasig avel inom vissa ramar och Teacup avel förekommer inte alls på samma sätt som i Usa. Att avla på tikar under 1.5kg här är extremt ovanligt medans det i Usa under AKC (American Kennel Club), eller andra kennelklubbar, finns proffessionella och seriösa Chihuahua uppfödare som enbart använder sig av tikar under 1,5kg och som tack vara åratals erfaranhet av uppfödning kan garantera fullt friska hundar med en vuxen maxvikt på 2lbs = 900g (!) sk Micro Teacups.
Självklart finns det uppfödare som inte är lika erfarna där fel förekommer (som i all avel) men det faktum ATT det finns de som vet vad det gör och som lyckas få fram fysiskt och mentalt friska och vackra utställningshundar är väldigt imponerande. Men då får man ju inte heller glömma att den "extrema" minihunds aveln härstammar från Usa vilket självklart betyder mer erfarenhet hos uppfödarna.
Men man ska verkligen veta vad man gör när man köper riktigt små hundar i eller från andra länder, att ta för givet att alla Micro Teacups är fullt friska hundar för att uppfödaren verkar seriös eller för att valpen är söt på bild är väldigt naivt. Detta gäller alla Teacups, både normalstora med en vuxenvikt på 1,5-2kg och de extremt små Micro Teacups. I och med denna extremavel följer nackdelar, något ingen köpare vill ha att göra med och det krävs extra ansträngning för att få en garanterat frisk valp med sig hem.
Det bästa är ju självklart att köpa hundar med stamtavla då du har fler garantier och backup, men egentligen finns det ingen 100% garanti för stammad avel heller - som med alla hundköp tar man ju risker, det viktigaste är att minimera dom riskerna.
Så vad vill jag säga med detta? Jo att vare sig svensken gillar det eller ej så är Teacup hundar nu ett världvitt begrepp som nog inom snart framtid kommer greppa sina klor i lill-Sverige också. Även om man som uppfödare inte fotar sina minivalpar i tekoppar så vet man vad Teacup eller T-cup står för.
Och även om den största Chihuahua-hysterin må ha lagt sig här så är intresset för minihundar en växande trend globalt med allt bredare avel. I och med nya minirasers "intrång" och intagande i både nationella och internationella kennel klubbar skapas också ett större intresse som bygger vidare på en växande minihundstrend, även i Sverige.
Att små hundar fascinerar är inget konstigt, att dessa minihundar, friska, är precis som vilka stora "vanliga" hundar som helst vad gäller uttryck, beteende, instinkt och livsglädje fasciner. Att dessa minihundar faktiskt klarar av otroligt mycket mer än vad de flesta tror p g a såpass hög intelligens fascinerar. Självklart! Och därför är det heller inte så konstigt att så många fastnat för dessa minisar, dessa Teacups.
Ja, T e a c u p s.
(Det ska väl tilläggas, p g a allt tjafs, att AKC Chihuahua Club Of America tar avstånd från Teacup begreppet eftersom det skapar förvirring hos valpköpare som tror dom kan få tag på extremt små hundar på beställning när dessa i vanliga fall föds slumpvis in i "normala" Chihuahua kullar. Att det försekommer särskild avel på dessa Micro Teacups är relativt nytt. Men en del AKC uppfödare graderar själva in sina valpar/hundar i storleksordningen alla förstår; Micro Teacup, Teacup eller Regular/Normal.. För logiken och underlättandet vid försäljning.)
Psst..Googla runt lite på "teacup puppy", "teacup chihuahua" eller
"micro teacup puppy" eller sök på Youtube, man hittar mycket snack,
seriös vs. oseriös avel, Micro Teacup uppfödare, bilder, filmer osv.
hund på jobbet allt vanligare trots åsikter
Foto: Malin Arnesson
I takt med det växande hundintresset följer självklart funderingar på hur hunden ska kunna inkluderas i mattes och husses vardag utan att försummas eller lämnas ensam för länge. En växande trend, nu även i Sverige, är att ta med hunden till jobbet. För hundägaren som är egenföretagare är det självklart lättare att låta hunden få vara med under arbetstid, i Stockholm tex kan man se "butikshundar" lite här och var som är lika självklara i butiken som själva utbudet och på större företag har t o m hunddagis eller hundgårdar arrangerats för att underlätta för de anställda. Är detta en negativ växande trend med tanke på allergirisk och hundfobi eller är det helt enkelt bara en naturlig del i moderniseringen vad gäller synen på hunden som en del i människans cityliv och vardag?
Det här med att hunden blir allt mer accepterad i samhället är rätt intressant. Med karriärsatsandet före familj skapas en lucka i många människors liv som ofta kan fyllas riktigt bra med en hund för dom som vill. I takt med hundintresset ökar hundägandet och i takt med hundägandet efterfrågan på hundtillbehör som i sin tur får marknanden för hundtillbehör och hundrelaterade tjänster att öka. Det är ett intresse som uppmuntras genom media där hunden under 2000-talet exploaterats allt mer som en egen individ, en familjemedlem, ett barn - till skillnad från hur majoriteten förrut såg på hunden, som vilket sällskapsdjur som helst man ger foder, vatten och stimulans.
Många skaffar hund istället för barn - tendensen att räkna dom som självklara i vardagen och att skämma bort dom med diverse prylar ligger där från början.
Men detta i att skämma bort sina 4-benta bebisar har pågått i alla tider men varit något som endast extremt rika och välbärgade personer gjort. Idag är det också från dessa personer som dagens enorma hundintresse egentligen härstammar, från celebsen! Det är celebsen med sina hundar som får media att skriva - att det fortfarande pågår en "hundexplosion" bland kändisarna på andra sidan Atlanten är inget okänt. Medelamerikanen (och medelsvensson) som kanske inte alls skulle skaffa hund naturligt hakar ändå på "trenden" som uppkommit helt genom media.
Men för vanliga dödliga som hakat på "trenden" med att skaffa hund för att fylla tomrum så råder oftast en annan verklighet än celebsens. Vanliga dödliga måste jobba från 8-17 och kan inte alltid göra det hemifrån - hund på jobbet blir en nödvändighet, hunddagis är inte alltid en självklar lösning.
Men alla arbetsplatser är inte hundvänliga och/eller hundanpassade. Många människor är pälsdjursallergiker, hundrädda eller vill av andra skäl, t e x religiösa, inte ens vistas i samma rum som en hund p g a hundfobi.
Löjligt kan man tycka som hundägare, speciellt vad gäller allergisymptom som kan utlösas av så mycket mer än bara hundpartiklar. Allergi som varierar så enormt och som är så väldigt individuellt vad gäller vilka pälsdjur och pariklar som faktiskt framkallar allergisymptom hos allergikerna ifråga.
Att min hund som är som ett barn för mig räknas som oren, äcklig och totalt värdelös i en annan människas ögon p g a dennes religion är något man som hundägare inte ens vågar kommentera trots starkt upprörda känslor, ändå måste jag som hundägare ta hänsyn till denna "främmande" syn på hunden i min vardag..
Att ta hänsyn till andra människor och att acceptera deras värderingar, åsikter och prioriteringar även om dom skiljer sig från mina egna är grunden för ett enat samhälle.
Egentligen är det inte så svårt det här med hund på jobbet, det handlar bara om acceptans av annas värdering och möjlig kompromiss med sina egna för att den andra parten ska kunna få ihop sin vardag och må bra.
Om jag som hundägare behöver ha min hund på jobbet och denne ifråga sköter sig och inte är ett störande moment borde det väl egentligen inte vara något problem med att hunden är med?
Men ändå kan hund på arbetsplatsen för vissa vara lika störande som kollegans frätande armsvett, chefens "ovana" att inte se eller sekreterarens starka parfym och extrema urringning är störande för dig.
Dessa moment kan skapa både fysiska och psykiska problem som lugnt kan likställas med t e x pälsdjursallergi eller inbiten religionsuppfattning som skapat fobi.
Bara för att man för ett otal år sedan fastslog att hunden bör vara utesluten i offentlig inomhusmiljö p g a allergirisk så ska man hålla fast vid det prestigemässigt trots uppdaterad vetskap om hur bred, varierande och individuell just allergirisken egentligen är. Stark parfym kan vara minst lika allergiframkallande hos vissa som pälsdjurshår är för andra. Chefens "ovana" att inte se en av sina anställda kan vara minst lika upprörande och traumatiskt för denne person som för en annan med hundhat och hundfobi som "tvingas" se en kollegas hund på kontoret.
Frågan är egentligen: Vart drar man gränsen? Hur drar man gränsen? Och vad är skillnaden?
- Ja svaret är inte enkelt och kan nog aldrig göras enkelt så länge det råder olika värderingar, åsikter och prioriteringar. För oss hundägare är det ökade hundintresset något otroligt positvit, att hunden accepteras mer och mer i samhället är bara kul.
Men vetskapen om att mina värderingar, mina åsikter och mina prioriteringar kan störa andra och sticka dom i ögonen gör det hela mindre roligt, men är något man aldrig kommer att komma ifrån vare sig det handlar om hund i samhället eller andra åsiktsfrågor inom vilket ämne som helst.
Vad gäller hundacceptans på jobbet är det en fråga som företagen själva beslutar om utöver den allmänna uppfattningen och koncensus: "hundförbudet". Även en livsmedelsbutik kan släppa in hundar "bakom kulisserna" om ägaren godkänner det, men det kanske inte är så rekomenderbart.
Men så har vi ju många arbetplatser där hundar är varmt välkomna, arbetsplatser som är anpassade för hundar eller där hundarna ifråga helt enkelt utgör en stor trivselfaktor för både kunder och anställda (som hundar ofta har tendends att göra). På dessa platser får besökare helt enkelt acceptera dessa hundar då dom ofta är lika självklara på platsen som själva utbudet. Om inte får man helt enkelt välja en annan plats att gå till om tillfälliga kompromisser vid besöket inte kan göras.
Det har gått så långt i humanifieringen av hunden att en hunds känslor och syften kan vara av större betydelse för en människa än vad en annan medmänniskas känslor och syften är - och vad säger man åt det som besökare i en klädbutik där hundarna står vid kassan lika självklart som butiksägaren själv?
Sophia Söderström
källor:
"Hundar väcker varma känslor"
"Skäll på jobbet ger friska medarbetare"
Paul Frank industries (Dog whisperer invite)
"Vilket hundjobb!"
kinas förbud spelar ingen roll, hundintresset ökar
Kinas ettbarnspolitik känner de flesta till, men hur många vet att det faktiskt råder etthundspolitik i landet också? I Peking får man bara ha en hund per hushåll, hunden får inte vara högre än 35cm i manken och får vistas ute enbart innan 07.00 och efter 20.00.
Hunden som i kinesisk historia tjänat som både gudomlig kejsarväktare, sällskap och slaktdjur får idag inte ens tas med i hiss. Det är både krångligt och dyrt att ha hund i dagens Kina, ändå växer intresset och hundinnehavet ökar konstant. Hur kan det komma sig?
I tidningen Härliga Hund nr 2/07 skriver Elisabeth Wikström om hur det är att ha hund i Kina. "Ingenstans har hundens status växlat som i Kina" skriver hon, och genom att snabbt studera kinesisk historia kan man se sanningen i det Wikström skriver.
Hunden har en historia som går långt tillbaka i Kina. Hunden räknades för 2000 år sedan som helig och fick tjäna som kejserlig väktare då den ansågs ha gudomlig kraft - Att ha hund var ett tecken på välstånd och kinesiska hundstatyer finns än idag kvar i produktion som ett historiskt arv av denna syn på hunden.
Under Maos regering däremot inträdde totalförbud för hundar - allt som ansågs borgerligt skulle rensas bort, det kejserliga hundintresset likaså. 1966 inleddes därför hundutrensning och massavlivning av hundar, resultatet ledde till att flera urgamla Kinesiska hundraser utrotades för all framtid. Wikström tar upp rasen Shar Pei som ett exempel då den var väldigt nära utrotning men som idag har lyckats återhämta sig.
Efter 20 års tabu togs hundförbudet bort 1990 men istället infördes registreringstvång med en avgift som gjorde att enbart rika kineser hade möjlighet att ha sällskapshund. Avgiften har sänkts men är i dagsläget fortfarande "en svindlande hög summa för många" förklarar Wikström.
- Shar Pei - Chinese Creasted - Chinese Chongqing
Många förbud och regler finns för att hålla den kinesiska "hundpopulationen" under kontroll. I Peking är lagarna som hårdast.
Regeringen började år 2003 att införa bl. a maxstorlek och koppeltvång men det är inte förens på senaste tid som myndigheterna verkligen börjat "rensa upp" i staden, Wikström tror att det är inför OS 2008 då hela Peking genomgår "en allmän uppsnyggning" inför spelen som hon uttrycker det. Bl. a avlivades tiotusentals hundar i en razzia under 2006 och i tidningar världen över kunde man se hundpatruller slå ihjäl hundar med påkar direkt på gatan utan hänsyn till förbipasserande.
Den kinesiska regeringen är väldigt noga med hundlagarna. En hund som är över acceptabel maxstorlek, 35cm i manken, beslagtas av regeringen, rastning av hundar måste ske innan 07.00 på morgonen och efter 20.00, plockar du inte upp efter din hund riskerar du böter och hund i hiss är totalt förbjudet.
Men trots den hårda kollen från myndigheter och skvallrande grannar ökar hundintresset i Kina lika mycket som i resten av världen. Pekingbor har börjat demonstrera mot regeringens "hundsyn", hundkubbar, hundbutiker och hundsalonger startas upp. Även i kinesiska livsmedelsbutiker kan man se hundavdelningar där mat, kläder och övriga hundtillbehör finns. Och hunden som slaktdjur och maträtt råder det stark opinion mot bland kineserna i dagsläget, något som förut inte alls var lika självklart.
Hundintresset och hundinnehavet ökar konstant, många kineser skaffar familjehund som en lösning på ettbarnspolitiken - barnet får en lekkamrat och familjen ytterligare en medlem. Kineserna älskar hundar helt enkelt! Wikström låter säker: "Hunden som sällskapsdjur verkar ha kommit till Kina för att stanna." "Kanske det blir mer sans och balans i reglerna och slut på brutala hundrazzior när världens blickar alltmer riktas mot Kina inför OS 2008" avslutar hon.
Ja, man kan ju hoppas! Att hunden blir allt populärare är ju ett världsvitt faktum, även i Kina.
Sophia Söderström
Källa:
"Trots en mur av förbud - kineshunden allt populärare"
Härliga Hund nr 2/07
skk:s "fyrkantighet" och brist på respekt
Under Göteborgmässan My Dog i januari i år var vi några tjejjer som första gången I Sveriges hundhistoria visade upp rasen Prazsky Krysarik i en monter på mässans rastorg. Bemötandet var mycket stort och i majoritet mycket positivt, men såklart så fort småhundar är inblandade så blir det mycket skitsnack. Mest av sk "hundfolk"inom Skk! Varför är det så att unga tjejjer med minihundar sticker SÅ mycket i ögonen?
Prazkyn var vid tillfället för Svenska mässans årliga hundsatsing ingen Skk-godkänd ras, men eftersom rasen disskuterats och skulle disskuteras djupare efter mässan av Skk var vi välkomna med en rasmonter av My Dog mässan, som för övrigt INTE är en Skk-mässa.
Dessutom hade vi en nystartad rasklubb – något som en del Skk godkända raser faktiskt inte har än!
Första dagen på mässan var det mycket mediafolk, journalister och fotografer, som rörde sig i mässhallarna, majoriteten av dessa hade självklart frågor om och ville fota "den nya rasen".
Selma blev fotat sittandes i en väska den 4:e då burar inte är något som förekommer i hennes vardag och då väskan är den plats hon uppskattar mest i röriga miljöer – Jag hade väska i montern.
Dagen efter skrev Göreborgsposten: "Väskhunden Selma.." och "..Men dom måste sitta i väska.." vilket inte var något som vi i montern uttryckt oss om alls på det sättet och med den vinklingen. Vi sa att det KAN vara smart att ha väska där det är mycket folk för att hunden inte ska bli ihjältrampad eller ihjälpklappad.
Dagarna efter sedan var det en del arga och upprörda människor som kom till montern och rent av skällde ut oss då dom läst i tidningen och genom vinklingen trott att vi var på mässan och visade upp accessoarer! Det var bl a smuggelhund, "Paris Hilton hund" och andra liknade fördomar som vi fick bemöta av sk "hundfolk" enbart pga medias frosseri av "lämpliga" vinklingar!
Majoriteten av mässans besökare var dock v ä l d i g t facinerade och intresserade av dessa minihundar och alla som ville fick utförlig information om rasen. Det var INGEN som blev felinformerad av oss personligen som stod i montern om denna rasens ursprung, användningsområden och lynne.
Under mässan var det fler av Pk-hundarna som syntes i tröjor mellan rastning och monter, eftersom dessa hundar allmänt är frusna av sig och majoriteten av ägare möter det behovet kombinerat med ett allmänt intresset för mode.
Selma syntes i skor då jag ville undvika den ohygieniska miljön under mässan och för att visa att hundar visst kan gå i skor utan problem, så mycket snack man stött på tyckte jag det var nödvändigt och tog tillfället i akt på mässan med mycket positiv respons men med undantag, såklart..
Även om vi ägare har olika åsikter och andledningar till varför vi skaffade minihund, en Prazsky i detta fall, så gavs ingen vinkling av "accessoar hundar" från vårt håll förutom det som uppenbarligen sticker folk i ögonen: våra hundar fick ha kläder och/eller skor på rastplatsen där det var iskallt och allmänt ohygieniskt och fick sitta i väska istället för bur eftersom det är detta våra hundar är vana vid och behöver för att må bra.
Förra veckan kom Skk-tidningen Hundsport nr 2, 2007 ut. I artikeln "Kynologisk kulturkrock på My Dog" skrivs det om upprörda Skk medlemmar som hört av sig till Skk och varit upprörda över att vi tejjer i rasmontern för Pkgs gav ett oseriöst intryck på "deras" rastorg under My Dog mässan! Hur? Varför? Oseriöst p g a vad?
1. P g a "väskhund" som media under mässdagarna stämplat oss med.
2. P g a att våra hundar syntes i kläder och skor utanför montern.
3. P g a att vi alla var unga, fräscha tjejjer med minihundar..?
Prazsky Krysarik Group of Sweden (Pkgs) är inte en oseriös förening.
Det tyckte inte majoriteten av våra monterbesökare och inte heller My Dog mässan som gav oss 3:e pris för mest välebearbetad monter som vi för övrigt slet och spenderade egna pengar på för att ge största möjliga SERIÖSA INTRYCK.
Att Skk nu i början av året godkänt rasen Praszky Krysarik i deras annex-register är en produkt av mycket hårt arbete av flera personer. Skulle detta vara oseriöst p g a kläder och skor och en vinkling som media sett till att stämpla oss med?
Har man ingen skam i kroppen?
Att artiklen i Hundsport sen blev "redigerad" och djupt vinklad av en korrperson på Hundsport är också intressant.
Då Pkgs snabbt kontaktade Hundsport för att fråga ut om vinklingen i artiklen kom det fram att texten hårt beskurits och vinklats till mer negativ än vad den egentligen var, inskickad för "påbyggnad" och sättning. Journalisten ifråga som upprört kom till montern under mässhelgen då Skk-medlemmar anmält " flickornas oseriösa framträdande i montern" gick därifrån mycket lugnare och med bra material till artikeln, men efter att en andra journalist byggt på artikel och sänt till sättningen kom en helt annan vinkling fram för skk medlemmarnas läsning.
Och folk menar att det är vi unga småhundsägare som sätter stämpel på dessa hundar? Media fullkomligt älskar att frossa i förutfattade meningar i bristen på respekt av andra människor och sätter därmed en stämpel majoriteten av läsarna sen, självklart, går med på. Läsarna som sen kommer fram på lunchprommisen en "bad hairday" och skäller ut mig för att min hund får ha snygga kläder när den fryser.
Thanks Skk för er "fyrkantighet". Kanske dags att bli lite mjukare i kanterna och sluta att omyndighetsförklara unga ägare med en syn på hunden som kan skilja sig från majoriteten av paragrafryttares och "squareheads".
bild:
Läs Hundsport artikeln i större format
Pkgs styrelse uttalar sig om artikeln
en ny generation
Startade en tråd på vovve.net (Sveriges största hundforum) i samband med att jag skrev om det nya begreppet för smuggelhundar och ang. den nya generationen hundägare som skapat den nya generationen hundar genom sin livsstil.
Dessa hundars liv skiljer en del från de vanliga Svensson-vovvarnas och sticker därmed en del i ögonen, såklart - För vad är egentligen en hund?
Någon i forumet uttalade sig i stil med: "Detta beteende med att ta med sig hunden överallt, även på stan och tänkbara hundförbjudna platser, verkar vara åldersbetingat", med underton omoget.
- Ja men självklart är det i majoritet den yngre generationen hundägare som "tar med sina hundar på stan" eftersom det är frågan om en väldigt drastisk utveckling vad gäller människans syn på hundens position som lett till vad vi ser idag, hundägare som klassar och behandlar sina hundar lika naturligt som andra gör med sina småbarn. I Sverige har denna period pågått max 6-7 år.
"De relativt "nya" livstilarna för denna generations hundar vars ägare är runt 18-30 skiljer sig självklart från äldre generationer hundar vars hundägare, i majoritet, varken har intresse eller andledning att följa med i den yngre generationens utveckling vad gäller cityliv, "modernisering" och vad det innebär attityd- och materiellmässigt.
Dessa relativt "nya" livsstilar inkluderar cityhunden, "bebishunden" och minihunden - "smuggelhunden" som följer med dess ägare i stort sätt överallt, och är inget konstigt."
... "- Vi pratar bara om olika livsstilar, i detta fall 70- och 80-talister vars livsstil (som hos vilken ägare som helst oavsett ålder och intressen) går utöver hundägandet.
Skulle det vara konstigt? Skulle det vara fel? Och på vilket sätt skulle detta skada hundarna ifråga?
Varför ska modernisering och förnyelse inom hundvärlden vara något negativt och din "grannes" syn och andledning på att skaffa hund mindre rätt än din egna andledning enbart pga att din "granne" inte har samma syn på hundar som du och för att han/hon är 10 år yngre?" Skrev jag i inlägget på vovve.
Konstigt nog tycker jag majoriteten som tog sig tid med att lägga sig i ämnet lät possitiva till denna yngre generation. Även om man då ansåg det orättvist att små hundar idag är mer acceptabla ute i civilisationen än större vilket jag förstår kan svida, "Varför är det okej för dig att ta in din hund för att den är liten men inte för mig för att min hund är stor, hund som hund".
En kvinna jämförde insmugglandet av hund på "förbjudna" platser med snattning då man bryter lagar och förordningar "det känns lite som om din moral ligger lite i nivån med att " jag kan snatta lite bara ingen ser det "".
- Delvis kan jag förstå henne men en hund som inte kommer i kontakt med varken interiör eller människor hur kan denna skada/störa och ens jämföras med att stjäla annans egendom? Denna kan inte heller jämföras med hund i koppel. Faktiskt.
Vad gäller störningsmomentet allergirisk säger jag vad jag personligen anser, att ett såpass kort möte i butik/på offentlig plats som vi nu pratar om med en hund minimalt exploaterad för omvärlden sittandes i väska eller innanför jacka, så finns det knappast en enda allergiker som hinner reagera, alltså må dåligt. Till skillnad från andra luftburna partiklar som kan vara allergiframkallande som vi människor bär på.
En pälsdjursallergiker med allvarlig allergi mår minst lika dåligt i sådanna fall, om inte värre (vad gäller dessa småhundar), när en pälsdjursägare går förbi ute på stan då dennes kläder är fulla med samma pälsdjurshår och allergiframkallade partiklar som själva djuret bär på. Ska dessa personer också förbjudas på vissa ställen pga pälsdjursägandet?
Nä, jag tycker detta med smuggelhund görs mer komplicerat och allvarligt än vad det egentligen är för faktum kvarstår - att majoriteten av butiks- restaurang- och caféägare/biträden inte ens lyfter på ögonbrynen om en mininos och 2 ögon skymtar i en kunds väska. Och skulle någon reagera och säga till så är det ju bara att lämna stället ifråga ? och välja ett annat.
Det är där skillnaden går, om den nya generationen kan ta ansvar för sin livsstil eller om man väljer att köra över med stinkande attityder. Så länge man som hundägare är uppmärksam och ödmjuk sker aldrig några otrevligheter med någon hund, inte en "insmugglad" heller.
Men vad är en hund? - En hund är vad den görs till.
Sophia Söderström
en riktig smuggelhund
Nuförtiden är det oftast inga problem att ha med hund när man är ute och rör sig. Förbi är det dagar då hunden måste stanna hemma varje gång ett besök i civilisation är på dagsschemat. – När det gäller minihundar förstås!
Att gå och shoppa, fika, eller t o m storhandla på coop går oftast hur smidigt som helst med en minihund.
Det beror helt på vart man befinner sig och vilka man stöter på.
Att matbutiker har sina regler förstår vem som helst, inte kan du gå in med din dyngsura Golden i koppel för att köpa 2 liter mellanmjölk utan att någon säger till! Men annat är det med en minihund.
En minihund slinker oftast utan problem förbi både kunder och affärsbiträden bärandes i väska eller innanför jackan, men hamnar ändå lätt i centrum för folks fascination och kommentarer väl upptäckt.
Att röra sig ute på stan med en minihund är en smidig vardag, men är det inte dålig stil att smuggla in hunden på förbjudna områden?
"Can't touch this na-na-na-naa.."
Smuggelhund – ett nytt begrepp!
Förbjudna områden för hund är bl a mataffärer och restauranger.
Först och främst är det väldigt individuellt beronde på vart du befinner dig hurvida du kan ta in din mini eller ej på dessa "förbjudna" ställen. I storstäder råder i majoritet inte samma syn på det relativt nya "minihunds fenomenet" som i mindre. En hund i väska är inte i majoritet samma sak som en i koppel.
Vi rör oss en del ute på stan här i Uppsala. Uppsala kan inte jämföras med Stockholm, där du utan problem kommer in på Nk med en Grand Danios i koppel, men räknas ändå som en storstad (konstigt nog) med vad det innebär när vi kommer till generella attityder.
Hund i väska är inte bara en "modegrej" utan ett väldigt smart sätt att slippa lämna mini hemma vid varje ärende till platser där vanliga hundar annars inte kommer in – ordet smuggelhund har fått ett helt nytt begrepp!
Majoriteten avger garanterat mer odör
Selma följer med mig oftast när jag är på stan. Varför? Hon tycker inte om att vara hemma själv och för att jag gillar att ha med henne.
Hon är såpass liten, allergivänlig och välskött vad gäller päls att hon garanterat avger minimal lukt och tänkbar "kroppsodör" (luftburna partiklar som kan framkalla allergisymptom hos allergiker) än vad majoriteten av de 1000-tals personer som rör sig på stan individuellt gör.
Själv har jag jättesvårt för folk som luktar väldigt mycket cigarettrök eller bär för stark parfym. Jag blir inte allvarligt sjuk av dessa lukter men tycker det är väldigt ofräscht och obehagligt. Det finns däremot folk som är extremt känsliga mot dessa odörer, allergiska.
Om mänskliga "vandrande allergikällor" utan tillsägelse kan gå in i en matbutik stinkandes och handla kan jag med gott samvete ta in min hund vars lukt och allergiframkallning är minimal i jämförelse, och som antingen ligger å sussar sött i sin väska eller sitter innanför jackan lugn, fin och osynlig. Med samvete, det är min åsikt och orsaken till att jag har min hund med mig när jag rör mig på stan.
Självklart kan man inte be personer med starka kroppsodörer att lämna affären, men rent hygien- och allergimässigt är det fler som stör sig på dessa "mänskliga" lukter än på en minimal hund vars minimala lukt knappast kan uppfattas av ens en enda allergiker vid ett såpass kort möte som vid t ex shopping.
Men självklart är det lika svårt att dela upp hundar i "lukt- och pälsnivåer" för vad som är acceptabelt eller ej, som med människor. Man drar alla hundar över en och samma kant och förbjuder alla trots storlek, tyvärr.
Enligt min mening borde Lena med Border Collien Freja i koppel ha större tillåtelse till att handla matvaror på Ica än Lasse med 2 veckors armsvett infrätt i Carlsberg t-shirten, men vem vågar fastställa en sådan regel?
Olika uppfattningar vart man än går
Av ett 10-tal olika matbutiker vi handlar eller handlat på lägger majoriteten inte ens märke till att en minihund kommer in.
På 2 av dessa har butiksägaren själv kommit och visat intresse för den lilla hunden när kassör eller annan personal fått syn på den och tillkallat diverse kollegorna in i fascinationen och samtalet. Dessa har ställt frågor och själv tagit upp det här med risken att binda en sådan liten utanför.
På 1 av dessa har vi fått lämna affären.
Även om hundförbud är ett faktum i matbutiker ser faktiskt de flesta på minihundar med andra ögon. P g a storleken givetvis men också vart hunden ifråga är placerad.
Personligen brukar jag aldrig ta med Selma in i en mataffär om det inte är inpulsköp. Det är onödigt. Men jag ser inga problem i att ta med henne in, säger någon till är det ju bara att lämna affären och välja en annan nästa gång.
Ytterligare en orsak till att hundar är förbjudna på vissa ställen utöver allergirisk är religion.
En butiksägare eller restaurangägare har inte rätt att slänga ut dig, men din hund. Om det har med tänkbar allergirisk att göra eller ej är inte lika säkert, det kan lika bra vara av religiösa skäl. Det är bara att acceptera vare sig man är i en matbutik eller på ett fik, får man tillsägelse att gå är det bara att gå!
Shopping, lika naturligt för mini som för matte
Vad gäller shopping i klädaffärer så råder en helt annan lag. Där är "väskhunden" lika accepterad som den dittvingade pojkvännen som med tydligt kroppsspråk halvhjärtat följer sin älskade hack i häl genom diverse klädrader. Oftast.
Diverse butiksbiträden brukar mer än en gång dra på smilbanden om dom lyckas få syn på 2 små ögon som kikar fram. Ibland är det riktigt kul då upptäckten inte sker förns vid kassan slutskede då kassören ifråga helt plötsligt får syn på nått som rör sig och hoppar till varpå hela kassakön blir uppmärksammad och den annars tystlåtne svensken kan säga ett par rader till den främmande personen framför i kön.
Det är i dessa stunder jag som minihundsägare känner mig stolt. "Ännu ett framsteg i att bryta ner den svenska fasden som drar sig in i det sista för att överrösta massans tystnad". Jantelag, finns det något värre?
Men varför smuggelhund?
Att smuggla in hunden låter fult men egentligen handlar det enbart om att slippa lämna hunden ensam och att bryta ner fördomar – enligt mig.
Det är många trevliga samtal man får ha med folk en dag på stan med minihund. Folk som frågar om hunden och rasen, folk med fördomar och pikiga kommentarer man kan ge svar på tal och ge förklaringar..
Jag tycker det är mer humant att ta med min hund än att lämna henne hemma själv vilket hon ogillar. Med väska har hon sin trygghet, en viloplats och ett skydd, och kan samtidigt hålla koll på matte utan att vara i vägen eller störa någon annan. Och hon uppskattar det, synligt. Hon är van vid min livsstil som också är hennes sedan valpstadiet.
Men det var ju också en av de andledningarna som jag såg till att skaffa en liten hund istället för en stor – för att slippa lämna henne ensam så fort jag lämnar hemmet och för att kunna inkludera henne i min vardag, ett lagom aktivt cityliv.
För många hundar lämnas ensamma hemma i timmar och får tjäna som familjehundar med bristfällig uppmärksamhet, en sk minihund lever, enligt min mening, ett både tryggare och roligare liv.
"Väskhunden" som leker smuggelhund är en glad hund, inget tal om saken!
Sophia Söderström
Att gå och shoppa, fika, eller t o m storhandla på coop går oftast hur smidigt som helst med en minihund.
Det beror helt på vart man befinner sig och vilka man stöter på.
Att matbutiker har sina regler förstår vem som helst, inte kan du gå in med din dyngsura Golden i koppel för att köpa 2 liter mellanmjölk utan att någon säger till! Men annat är det med en minihund.
En minihund slinker oftast utan problem förbi både kunder och affärsbiträden bärandes i väska eller innanför jackan, men hamnar ändå lätt i centrum för folks fascination och kommentarer väl upptäckt.
Att röra sig ute på stan med en minihund är en smidig vardag, men är det inte dålig stil att smuggla in hunden på förbjudna områden?
"Can't touch this na-na-na-naa.."
Smuggelhund – ett nytt begrepp!
Förbjudna områden för hund är bl a mataffärer och restauranger.
Först och främst är det väldigt individuellt beronde på vart du befinner dig hurvida du kan ta in din mini eller ej på dessa "förbjudna" ställen. I storstäder råder i majoritet inte samma syn på det relativt nya "minihunds fenomenet" som i mindre. En hund i väska är inte i majoritet samma sak som en i koppel.
Vi rör oss en del ute på stan här i Uppsala. Uppsala kan inte jämföras med Stockholm, där du utan problem kommer in på Nk med en Grand Danios i koppel, men räknas ändå som en storstad (konstigt nog) med vad det innebär när vi kommer till generella attityder.
Hund i väska är inte bara en "modegrej" utan ett väldigt smart sätt att slippa lämna mini hemma vid varje ärende till platser där vanliga hundar annars inte kommer in – ordet smuggelhund har fått ett helt nytt begrepp!
Majoriteten avger garanterat mer odör
Selma följer med mig oftast när jag är på stan. Varför? Hon tycker inte om att vara hemma själv och för att jag gillar att ha med henne.
Hon är såpass liten, allergivänlig och välskött vad gäller päls att hon garanterat avger minimal lukt och tänkbar "kroppsodör" (luftburna partiklar som kan framkalla allergisymptom hos allergiker) än vad majoriteten av de 1000-tals personer som rör sig på stan individuellt gör.
Själv har jag jättesvårt för folk som luktar väldigt mycket cigarettrök eller bär för stark parfym. Jag blir inte allvarligt sjuk av dessa lukter men tycker det är väldigt ofräscht och obehagligt. Det finns däremot folk som är extremt känsliga mot dessa odörer, allergiska.
Om mänskliga "vandrande allergikällor" utan tillsägelse kan gå in i en matbutik stinkandes och handla kan jag med gott samvete ta in min hund vars lukt och allergiframkallning är minimal i jämförelse, och som antingen ligger å sussar sött i sin väska eller sitter innanför jackan lugn, fin och osynlig. Med samvete, det är min åsikt och orsaken till att jag har min hund med mig när jag rör mig på stan.
Självklart kan man inte be personer med starka kroppsodörer att lämna affären, men rent hygien- och allergimässigt är det fler som stör sig på dessa "mänskliga" lukter än på en minimal hund vars minimala lukt knappast kan uppfattas av ens en enda allergiker vid ett såpass kort möte som vid t ex shopping.
Men självklart är det lika svårt att dela upp hundar i "lukt- och pälsnivåer" för vad som är acceptabelt eller ej, som med människor. Man drar alla hundar över en och samma kant och förbjuder alla trots storlek, tyvärr.
Enligt min mening borde Lena med Border Collien Freja i koppel ha större tillåtelse till att handla matvaror på Ica än Lasse med 2 veckors armsvett infrätt i Carlsberg t-shirten, men vem vågar fastställa en sådan regel?
Olika uppfattningar vart man än går
Av ett 10-tal olika matbutiker vi handlar eller handlat på lägger majoriteten inte ens märke till att en minihund kommer in.
På 2 av dessa har butiksägaren själv kommit och visat intresse för den lilla hunden när kassör eller annan personal fått syn på den och tillkallat diverse kollegorna in i fascinationen och samtalet. Dessa har ställt frågor och själv tagit upp det här med risken att binda en sådan liten utanför.
På 1 av dessa har vi fått lämna affären.
Även om hundförbud är ett faktum i matbutiker ser faktiskt de flesta på minihundar med andra ögon. P g a storleken givetvis men också vart hunden ifråga är placerad.
Personligen brukar jag aldrig ta med Selma in i en mataffär om det inte är inpulsköp. Det är onödigt. Men jag ser inga problem i att ta med henne in, säger någon till är det ju bara att lämna affären och välja en annan nästa gång.
Ytterligare en orsak till att hundar är förbjudna på vissa ställen utöver allergirisk är religion.
En butiksägare eller restaurangägare har inte rätt att slänga ut dig, men din hund. Om det har med tänkbar allergirisk att göra eller ej är inte lika säkert, det kan lika bra vara av religiösa skäl. Det är bara att acceptera vare sig man är i en matbutik eller på ett fik, får man tillsägelse att gå är det bara att gå!
Shopping, lika naturligt för mini som för matte
Vad gäller shopping i klädaffärer så råder en helt annan lag. Där är "väskhunden" lika accepterad som den dittvingade pojkvännen som med tydligt kroppsspråk halvhjärtat följer sin älskade hack i häl genom diverse klädrader. Oftast.
Diverse butiksbiträden brukar mer än en gång dra på smilbanden om dom lyckas få syn på 2 små ögon som kikar fram. Ibland är det riktigt kul då upptäckten inte sker förns vid kassan slutskede då kassören ifråga helt plötsligt får syn på nått som rör sig och hoppar till varpå hela kassakön blir uppmärksammad och den annars tystlåtne svensken kan säga ett par rader till den främmande personen framför i kön.
Det är i dessa stunder jag som minihundsägare känner mig stolt. "Ännu ett framsteg i att bryta ner den svenska fasden som drar sig in i det sista för att överrösta massans tystnad". Jantelag, finns det något värre?
Men varför smuggelhund?
Att smuggla in hunden låter fult men egentligen handlar det enbart om att slippa lämna hunden ensam och att bryta ner fördomar – enligt mig.
Det är många trevliga samtal man får ha med folk en dag på stan med minihund. Folk som frågar om hunden och rasen, folk med fördomar och pikiga kommentarer man kan ge svar på tal och ge förklaringar..
Jag tycker det är mer humant att ta med min hund än att lämna henne hemma själv vilket hon ogillar. Med väska har hon sin trygghet, en viloplats och ett skydd, och kan samtidigt hålla koll på matte utan att vara i vägen eller störa någon annan. Och hon uppskattar det, synligt. Hon är van vid min livsstil som också är hennes sedan valpstadiet.
Men det var ju också en av de andledningarna som jag såg till att skaffa en liten hund istället för en stor – för att slippa lämna henne ensam så fort jag lämnar hemmet och för att kunna inkludera henne i min vardag, ett lagom aktivt cityliv.
För många hundar lämnas ensamma hemma i timmar och får tjäna som familjehundar med bristfällig uppmärksamhet, en sk minihund lever, enligt min mening, ett både tryggare och roligare liv.
"Väskhunden" som leker smuggelhund är en glad hund, inget tal om saken!
Sophia Söderström
varför klä på hunden?
Måste ju skriva en artikel om varför folk klär på sina hundar då man nästan dagligen stöter på prestigetanter med åsikter för att man är "kläd- och skoförespråkare".
Folk har satt på sin hundar klädesplagg långt innan de flesta av dagens prestigetanter ens var påtänkta.
Men ändå, i denna explosion av hundmode och hunddesign som uppkommit de senaste åren är det fler än prestigetanter som ser rött när "designade" kläder syns och näms. Varför?
Att det finns behov för kläder till hunden är inte svårt att se och förstå för de som vidare ger sig in på frågan. Många hundar fryser i extrema väder. Många av dagens sällskapshundar är hårt framavlade och så starkt beroende av människan - att använda "vargen" som argument när man disskuterar om kläder och skor till hunden är fullständigt befängt. Hunden har varginstinkter kvar ja, men kära nån! Släng ut en liten hund på 2kg i svensk natur och se hur länge den klarar sig...
Att kläder behövs är ett faktum. Inte alla hundar fryser, men många gör. Som ägare är man skyldig att tillgodo se hunden behov, annars kan man lika bra skaffa innekatt.
Skillnad på täcke och "designad" jacka
Intressant är det när man märker hur hundkläder delas upp i godtagbara och icke godtagbara plagg.
Ett hundtäcke är helt okej om en hund fryser men inte en "designad" hundjacka.
Varför? Vad är skillnaden?
1. Hundtäcket täcker hundes rygg, bröst och mage/ hundjackan täcker hundens rygg, bröst och mage, större delen av framben, huvudet också om luva finns.
2. Hundtäcket är "enkelt" sytt med funktionellt tyg/ hundjackan ser mer ut som våra jackor med bla funktionellt tyg, luva, dragkedja/knappar, muddar, "snygga" sömmar och andra detaljer.
3. Hundtäcket har oftast lågt-medel pris/ hundjackan har oftast medel-högt pris.
Detta är de som skiljer plaggen åt.
Är ett hundtäcke bättre och mer acceptabelt på en hund BARA för att hundjackan har fler detaljer, täcker mer av hunden och kostar mer? Sluta.
Skillnad på sko och "designad" sko
Nått som folk och många prestigetanter har ännu starkare åsikter om är hundskor.
- "Det är inte naturligt med skor på en hund."
- Nä. Men det är inte mycket "naturligt" med egentligen någonting i relationen mellan hund och människa.
Om allt skulle vara så naturligt som folk verkar vilja ha så skulle Sveriges gator vara fulla av vilda hundar som i flock strövar omkring. Enbart de starka skulle överleva och hundar uppkomna på varmare breddgrader skulle inte ens finnas i vårt land.
Skor har mer än en praktisk funktion för hundar som är anpassade till stadslivet. På vinterhalvåret skyddar dom mot smuts och slask, köldskador, halka och vägsalt, på sommarhalvåret mot het asfalt, smuts och glassplitter. Vissa hundar står och väger på 2-3 ben i kyla, för dom är hundskor en skön lösning.
MEN alla hundar gillar inte skor - dom slipper.
Likadan som med hundtäcket vs. hundjackan är vissa skor mer accepterade av folk än andra.
Varför? Vad är skillnaden?
1. Hundskon skyddar hundens tass/"design" hundskon skyddar hundens tass
2. Hundskon är enkelt tillverkat i funktionellt material/ "design hundskon ser mer ut som våra skor med bla funktionellt material, sula (ofta gjuten) dragkedja, dragsko eller kardborre, snören, "snygga" sömmar och andra detaljer.
3. Hundskon har oftast lågt-medel pris/"design" hundskon har oftast medel-högt pris.
Detta är det som skiljer skorna åt.
Är en "enkel" hundsko bättre och mer acceptabel på en hund BARA för att en "designad" hundsko har fler detaljer och kostar mer? Sluta.
Men alla hundar har ju inte behov - varför "designade" plagg ändå?
För att det är kul!
Så simpelt är det.
Vissa hundägare tycker det är superkul med hunddesign! Dessa personer är oftast själva intresserade av mode och design och älskar att skämma bort sina hundar med, vad dom tycker, fina tillbehör. Kläder, skor, halsband, koppel, accessoarer, leksaker osv.
Varför då inte "designade" tillbehör?
Halsband tex.
Majoriteten av hundar har halsband. Varför betala 100 kr för ett tråkigt halsband i djurshoppen nere vid hörnet än ett "designat", mer bearbetat och fräscht halsband från en webshop för 150kr?
Why?
Men varför ska hunden kläs på som ett barn?
En hund påklädd i "designade" plagg ser ju ut som en unge! Speciellt i full mundering!
Många tycker detta är pinsamt, till och med sjukt.
- Men.. Nej faktiskt inte.
Att hunden har fått en helt annan plats och status i människans liv bara de senaste 10 åren är inget dolt!
Cityhunden, "Paris Hilton hunden" och bebishunden har uppkommit.
Intresset för småhundar har ökat enormt. I ett aktivt cityliv, studerande eller mitt i karriären, finns inte samma tidsutrymme som krävs för större hundar - man skaffar en mindre hund.
Många skaffar hund istället för barn. I Japan är detta ett stort problem då landet håller på att bli barnlöst! I Japan ser vi också den snabbaste utvecklingen vad gäller design, tillbehör och tjänster till och för hunden.
Att folk klär på sina "bebisar" har därför sin förklaring. Intresse för trender tillsammans med en kärlek till hunden som kan jämföras med kärleken som föräldrar har till barn gör marknaden för "designade" hundtillbehör.
Och folk tycker det är kul!
Skada
Många kommer med argument om att hunden i denna "hunddesign-hysteri" tar skada.
Det intressanta i dessa argument är att man rakt av omyndighetsförklarar varenda ägare som köper trendiga kläder och accessoarer till sin hund, och förklarar dom som djurplågare.
Väldigt onödigt och väldigt orealistiskt. Skulle alla dessa ägare vara såpass blåsta att man själv inte förstod om hunden skulle må dåligt av en hundtröja med luva och tryck på?
En hund som inte är bekväm i kläder och skor visar det tydlig varpå ägaren antingen försöker lära hunden att bli vän med plaggen/plagget genom korta stunder på eller helt enkelt skippar plaggen/plagget.
Precis som ungar behöver lära sig att gå i skor behöver en hund också göra det. Skor är inte "naturligt" för någon av dom!
En hundägare kan snabbt se om hunden inte alls vill och då respekterar man det.
Ja det finns extrema fall, tyvärr, i och med denna "minihunds trend", men att dra alla ägare av små hundar över en kant och klassa dom som bimbos pga för mycket tv-tittande och skvallertidnings-läsning är absurt!
Och alla oräkneliga suckar över dessa småhundar som "släpas" omkring på..
Är det någon som VERKLIGEN vet hur dessa mår? Dessa hundar mår oftast 1000 ggr bättre än majoriteten av hundar som lämnas ensamma i timmar, är understimulerade, får leva på frolic och får sova i hallen. Det är nämligen en helt annan kategori av hund. Det är devis därför dessa "minihundar" också har en längre livsstid än "vanliga" hundar.
Nä. Är det någon som tar skada i denna designexplosion så är det enbart vi shop-o-holics som sitter med hunden i knät framför datorn och önskar att svensken vore mer som folk.
fashion för minisar, so shut!
Du har hund.
Du gillar mode.
Din hund uppskattar kläder eller rent av behöver kläder.
- Varför då inte låta hunden ha snygga kläder?
Foto: Sophia Söderström
Förstår mig inte på alla dessa personer som rynkar på ögonbrynen och suckar om dom ser en hund i kläder.
Är du under 30, går nere på stan och har en minihund med kläder OCH i väska dessutom, så omyndighets- och dumförklaras du av 60% av alla beskådare. Varför? Vad hände?
Var det verkligen Paris Hilton och Tinkerbell som såg till att halva Sverige började se rött så fort dom såg en ung tjej med liten hund som har kläder?
Kom igen. Ms Hilton uppfann inte hundkläd-fenomenet! Det var istället folk som såg behov, hade öga för design, använde hjärnan och började skapa! Och efterfrågan fanns! STOR!
Nästa gång du ser en tjej med en "Paris Hilton hund" behåll dina tankar för dig själv och tänk ett extra varv. Skulle inte jag som hundägare själv förstå om min hund skulle må dåligt i kläder? Vad vet DU om MIN hund?
- Att hon fryser arslet av sig om hon inte får ha tröja när det är ruggigt?
- Att hon nästan blir ihjälklappad och ihjältrampad om hon inte får sitta i väska där det är mycket folk?
..Som nån smartie skrev till mig: "..det är ingen liten modedocka, utan en levande varelse."
- Nähä? Är det sant?.. Kära nån asså.
Nu finns det ju olika hundraser. En del har tjock päls men andra är helt enkelt nakna! Och som vår veterinär sa till oss "precis som om du skulle skicka ut dina ungar nakna och barfota mitt i vintern? - en som använde hjärnan!
Vem som helst kan se när en hund fryser ordentligt, det tråkiga är när man tar för givet att en hund som inte skakar absolut inte fryser, eller att en hund med mycket päls inte kan frysa! Både små och stora hundar kan frysa, vare sig dom har mycket eller ingen päls. När en hund står och väger på 2-3 ben är det god tid att tänka om.
Det roliga är att OM jag bara satte på min hund ett hundtäcke (ett skynke som täcker ryggen och halva magen) skulle ingen säga något! Men bara för att det är armar, ben, hoods, dragkedjor och snygga detajer på plagget så är det tabu!
Varför ska en sliten 40-talist som tittat för mycket på tv och läst för mycket skvallertidningar ha tillåtelse att behandla en vuxen människa, fullt kapabel till att tänka själv, som en 9-åring? Och försöka få dig att skämmas för att du vågat sätta på din hund snygga kläder?!
Även om min hund INTE fryser så kan jag lugnt sätta på den kläder om jag vill, för det är MIN hund. Jag äger och bestämmer över min hund för jag har köpt den. Och jag är fullt kapabel som vuxen människa att förstå att man inte kan göra v a d som helst med hunden som kan skada den. Självklart!
..Dessa små "stackars" bortskämda hundar som får gå i kläder och åka väska mår oftast 1000 ggr bättre än alla dessa "vanliga" hundar som får ligga hemma ensamma i timmar och knappt ges någon stimulans. Dessa hundar som knappt får en klapp när matte/husse väl kommer hem och sen bara tas ut för en kisstur runt kvarteret.
Är inte världen sjuk?
Du gillar mode.
Din hund uppskattar kläder eller rent av behöver kläder.
- Varför då inte låta hunden ha snygga kläder?
Foto: Sophia Söderström
Förstår mig inte på alla dessa personer som rynkar på ögonbrynen och suckar om dom ser en hund i kläder.
Är du under 30, går nere på stan och har en minihund med kläder OCH i väska dessutom, så omyndighets- och dumförklaras du av 60% av alla beskådare. Varför? Vad hände?
Var det verkligen Paris Hilton och Tinkerbell som såg till att halva Sverige började se rött så fort dom såg en ung tjej med liten hund som har kläder?
Kom igen. Ms Hilton uppfann inte hundkläd-fenomenet! Det var istället folk som såg behov, hade öga för design, använde hjärnan och började skapa! Och efterfrågan fanns! STOR!
Nästa gång du ser en tjej med en "Paris Hilton hund" behåll dina tankar för dig själv och tänk ett extra varv. Skulle inte jag som hundägare själv förstå om min hund skulle må dåligt i kläder? Vad vet DU om MIN hund?
- Att hon fryser arslet av sig om hon inte får ha tröja när det är ruggigt?
- Att hon nästan blir ihjälklappad och ihjältrampad om hon inte får sitta i väska där det är mycket folk?
..Som nån smartie skrev till mig: "..det är ingen liten modedocka, utan en levande varelse."
- Nähä? Är det sant?.. Kära nån asså.
Nu finns det ju olika hundraser. En del har tjock päls men andra är helt enkelt nakna! Och som vår veterinär sa till oss "precis som om du skulle skicka ut dina ungar nakna och barfota mitt i vintern? - en som använde hjärnan!
Vem som helst kan se när en hund fryser ordentligt, det tråkiga är när man tar för givet att en hund som inte skakar absolut inte fryser, eller att en hund med mycket päls inte kan frysa! Både små och stora hundar kan frysa, vare sig dom har mycket eller ingen päls. När en hund står och väger på 2-3 ben är det god tid att tänka om.
Det roliga är att OM jag bara satte på min hund ett hundtäcke (ett skynke som täcker ryggen och halva magen) skulle ingen säga något! Men bara för att det är armar, ben, hoods, dragkedjor och snygga detajer på plagget så är det tabu!
Varför ska en sliten 40-talist som tittat för mycket på tv och läst för mycket skvallertidningar ha tillåtelse att behandla en vuxen människa, fullt kapabel till att tänka själv, som en 9-åring? Och försöka få dig att skämmas för att du vågat sätta på din hund snygga kläder?!
Även om min hund INTE fryser så kan jag lugnt sätta på den kläder om jag vill, för det är MIN hund. Jag äger och bestämmer över min hund för jag har köpt den. Och jag är fullt kapabel som vuxen människa att förstå att man inte kan göra v a d som helst med hunden som kan skada den. Självklart!
..Dessa små "stackars" bortskämda hundar som får gå i kläder och åka väska mår oftast 1000 ggr bättre än alla dessa "vanliga" hundar som får ligga hemma ensamma i timmar och knappt ges någon stimulans. Dessa hundar som knappt får en klapp när matte/husse väl kommer hem och sen bara tas ut för en kisstur runt kvarteret.
Är inte världen sjuk?