Foto: Malin Arnesson


I takt med det växande hundintresset följer självklart funderingar på hur hunden ska kunna inkluderas i mattes och husses vardag utan att försummas eller lämnas ensam för länge. En växande trend, nu även i Sverige, är att ta med hunden till jobbet. För hundägaren som är egenföretagare är det självklart lättare att låta hunden få vara med under arbetstid, i Stockholm tex kan man se "butikshundar" lite här och var som är lika självklara i butiken som själva utbudet och på större företag har t o m hunddagis eller hundgårdar arrangerats för att underlätta för de anställda. Är detta en negativ växande trend med tanke på allergirisk och hundfobi eller är det helt enkelt bara en naturlig del i moderniseringen vad gäller synen på hunden som en del i människans cityliv och vardag?

Det här med att hunden blir allt mer accepterad i samhället är rätt intressant. Med karriärsatsandet före familj skapas en lucka i många människors liv som ofta kan fyllas riktigt bra med en hund för dom som vill. I takt med hundintresset ökar hundägandet och i takt med hundägandet efterfrågan på hundtillbehör som i sin tur får marknanden för hundtillbehör och hundrelaterade tjänster att öka. Det är ett intresse som uppmuntras genom media där hunden under 2000-talet exploaterats allt mer som en egen individ, en familjemedlem, ett barn - till skillnad från hur majoriteten förrut såg på hunden, som vilket sällskapsdjur som helst man ger foder, vatten och stimulans.
Många skaffar hund istället för barn - tendensen att räkna dom som självklara i vardagen och att skämma bort dom med diverse prylar ligger där från början.
Men detta i att skämma bort sina 4-benta bebisar har pågått i alla tider men varit något som endast extremt rika och välbärgade personer gjort. Idag är det också från dessa personer som dagens enorma hundintresse egentligen härstammar, från celebsen! Det är celebsen med sina hundar som får media att skriva - att det fortfarande pågår en "hundexplosion" bland kändisarna på andra sidan Atlanten är inget okänt. Medelamerikanen (och medelsvensson) som kanske inte alls skulle skaffa hund naturligt hakar ändå på "trenden" som uppkommit helt genom media.

Men för vanliga dödliga som hakat på "trenden" med att skaffa hund för att fylla tomrum så råder oftast en annan verklighet än celebsens. Vanliga dödliga måste jobba från 8-17 och kan inte alltid göra det hemifrån - hund på jobbet blir en nödvändighet, hunddagis är inte alltid en självklar lösning.
Men alla arbetsplatser är inte hundvänliga och/eller hundanpassade. Många människor är pälsdjursallergiker, hundrädda eller vill av andra skäl, t e x religiösa, inte ens vistas i samma rum som en hund p g a hundfobi.
Löjligt kan man tycka som hundägare, speciellt vad gäller allergisymptom som kan utlösas av så mycket mer än bara hundpartiklar. Allergi som varierar så enormt och som är så väldigt individuellt vad gäller vilka pälsdjur och pariklar som faktiskt framkallar allergisymptom hos allergikerna ifråga.
Att min hund som är som ett barn för mig räknas som oren, äcklig och totalt värdelös i en annan människas ögon p g a dennes religion är något man som hundägare inte ens vågar kommentera trots starkt upprörda känslor, ändå måste jag som hundägare ta hänsyn till denna "främmande" syn på hunden i min vardag..

Att ta hänsyn till andra människor och att acceptera deras värderingar, åsikter och prioriteringar även om dom skiljer sig från mina egna är grunden för ett enat samhälle.
Egentligen är det inte så svårt det här med hund på jobbet, det handlar bara om acceptans av annas värdering och möjlig kompromiss med sina egna för att den andra parten ska kunna få ihop sin vardag och må bra.
Om jag som hundägare behöver ha min hund på jobbet och denne ifråga sköter sig och inte är ett störande moment borde det väl egentligen inte vara något problem med att hunden är med?
Men ändå kan hund på arbetsplatsen för vissa vara lika störande som kollegans frätande armsvett, chefens "ovana" att inte se eller sekreterarens starka parfym och extrema urringning är störande för dig.
Dessa moment kan skapa både fysiska och psykiska problem som lugnt kan likställas med t e x pälsdjursallergi eller inbiten religionsuppfattning som skapat fobi.
Bara för att man för ett otal år sedan fastslog att hunden bör vara utesluten i offentlig inomhusmiljö p g a allergirisk så ska man hålla fast vid det prestigemässigt trots uppdaterad vetskap om hur bred, varierande och individuell just allergirisken egentligen är. Stark parfym kan vara minst lika allergiframkallande hos vissa som pälsdjurshår är för andra. Chefens "ovana" att inte se en av sina anställda kan vara minst lika upprörande och traumatiskt för denne person som för en annan med hundhat och hundfobi som "tvingas" se en kollegas hund på kontoret.

Frågan är egentligen: Vart drar man gränsen? Hur drar man gränsen? Och vad är skillnaden?
- Ja svaret är inte enkelt och kan nog aldrig göras enkelt så länge det råder olika värderingar, åsikter och prioriteringar. För oss hundägare är det ökade hundintresset något otroligt positvit, att hunden accepteras mer och mer i samhället är bara kul.
Men vetskapen om att mina värderingar, mina åsikter och mina prioriteringar kan störa andra och sticka dom i ögonen gör det hela mindre roligt, men är något man aldrig kommer att komma ifrån vare sig det handlar om hund i samhället eller andra åsiktsfrågor inom vilket ämne som helst.
Vad gäller hundacceptans på jobbet är det en fråga som företagen själva beslutar om utöver den allmänna uppfattningen och koncensus: "hundförbudet". Även en livsmedelsbutik kan släppa in hundar "bakom kulisserna" om ägaren godkänner det, men det kanske inte är så rekomenderbart.
Men så har vi ju många arbetplatser där hundar är varmt välkomna, arbetsplatser som är anpassade för hundar eller där hundarna ifråga helt enkelt utgör en stor trivselfaktor för både kunder och anställda (som hundar ofta har tendends att göra). På dessa platser får besökare helt enkelt acceptera dessa hundar då dom ofta är lika självklara på platsen som själva utbudet. Om inte får man helt enkelt välja en annan plats att gå till om tillfälliga kompromisser vid besöket inte kan göras.
Det har gått så långt i humanifieringen av hunden att en hunds känslor och syften kan vara av större betydelse för en människa än vad en annan medmänniskas känslor och syften är - och vad säger man åt det som besökare i en klädbutik där hundarna står vid kassan lika självklart som butiksägaren själv?


Sophia Söderström


källor:

"Hundar väcker varma känslor"
"Skäll på jobbet ger friska medarbetare"
Paul Frank industries (Dog whisperer invite)
"Vilket hundjobb!"

Till Tessalisa:

Hej! Tack! ..Jo det har verkligen hänt grejjer på hundacceptansfronten de senaste 10 åren.
Jag har en annan intressant artikel "en riktig smuggelhund" som tar upp "den nya generationen" hundägare och hundar och som förklarar fenomenet med "insmugglade" hundar - hundar som följer med matte/husse överallt utan problem trots hundförbud p g a hundens storlek.
Hittas under kategorin "artiklar"

Trevlig läsning ;)