Matte har varit och donat lite inne i stan idag. De senaste dagarna har vi spekulerat i när småtjejjerna kommer att öppna upp ögon och öron, det ska ju vara nu mellan 11:e och 14:e dagen. Kanske är de lite sena eftersom de föddes några dar tidigare än normalt? När jag kom hem nyss blev det lite vardaglig spekualtion i puppisutvecklingen och jag gick in i mitt sovrum för att titta till dom. Siri låg lite konstigt så jag tog upp henne och vad ser jag inte om två små svarta ögon som tittar på mig! GOS! Jag skrek! Av lycka givetvis. Så söt!
Sigrid ser också helt underbar ut med sina svarta ögon och snart helsvarta nos. De har ännu inte vant sig och är ljuskänsliga, nästan omöjligt att ta bilder då de yrslar omkring för fullt med huvudena i den nya värld som de så abrupt blev medvetena om. Blicken är ofokuserad och ögonen något grumliga så det tar nog ytterligare några dar innan den funkar som den ska. Öronen verkar fortfarande vara blockerade dock.. hm, vi får se. Men vilken skillnad! Helt plötsligt ser man små personer där! Visst de har varit personer innan också men på ett annat sätt. Nu har de kurat ihop sig i Wings carriern här på golvet, sömn är fortfarande no 1 på listan.. Näst efter mjölk förstås. Nä nu måste jag ta en titt igen!

Nu är Sigrid och Siri 1 vecka gamla! Sedan födseln har de växt i spurtfart, givitvis med Sigrid i fören. Mamma Selma har nu
lugnat sig och de senaste 2 dagarna stannar hon mycket hos puppisarna. Hon diar dom både tillsammans och individuellt, de får äta när de vill helt enkelt och lillah lägger sig t o m på rygg när hon diar ibland.
Sigrid har nått hillarious proportioner och börjar likna en liten mini pittbull, big time! Men hon är så framåt, en riktig livsnjutare! Lägger sig på rygg när hon är mätt och belåten och har börjat leka med miner så att det ser ut som om hon ligger och ler. Det grisrosa i ansikte och på öron börjar försvinna helt, nosen har också börjat bli svart nu! Sigrid kan man ta upp och hålla en stund och hon burrar in sig i där det är varmt, hon är nog mattes favvo nu.
Siri ligger fortfarande lite efter och är väldigt mammig, missar alltid de bästa tuttarna och verkar vara småhungrig mycket. Ligger hon inte och snuttar hittar man henne i ett varmt hörn i valpsängen. Men hon är väldigt nätt och fin och börjar bli lite ljusare, hm blit det någon tan? Siri är momos favvo. Siri väger nu 244g (+ 124g sedan födseln) Sigrid hela 322g (+ 168g sedan födseln).
Annars är det nu inte lång tid tills ögon och öron öppnas! Man ser också att de har muskelryckningar småtjejjerna, ibland ligger de och viftar med öronen, de gör mer ljud ifrån sig nu också!
Här om natten lyckades de båda kravla ur valpsängen. Först vaknade jag av ett pipskrik och såg Sigrid ligga till vänster om valpsängen på mattan, någon timme senare samma sak fast med Siri till höger om valpsängen fast på golvet! Lillah! Har numera en vägg av kuddar runt sängen tills det är dags för valphagen. Men matte har nu kunnat flytta upp i sin säng om nätterna då Selma äntligen slutat yrsla omkring. So far so good helt enkelt!
Även om bilderna kanske inte säger mycket sen sist så växer de verkligen too fast! På 2 dagar har Sigrid gått upp 62g och nosen gått från grisrosa till grå! Det är inte illa! Eller?

Idag kom en faktura från UDS, Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. 14 602kr var den på - najs! Om man inte haft en försäkring nu hade jag pissat blod. I veckor. Tack Folksam! ..Matte kommer undan med 4240kr.
Ute är det snö och kallt men inne är det varmare än vanligt, här finns ju puppisar! Nu har det gått några dagar sedan 2 små Chirik valpar kom till världen.
Sigrid och Siri växer så att det knakar! Mamma Selma har tagit sin roll bra om än med några lite konstigare beteenden vid jämna mellanrum. Kan visserligen vara kopplad till kejsarsnittet då mamma-valp instinkter och "hormonsheman" kan rubbas men kanske snarare vid såret som lär göra rätt ont. Annars har hon fått en mammakris helt enkelt!
Helt plötsligt ser man Selma yrsla omkring med en gul äggformad pipis i munnen. Ägget har 2 stora ögon och fansar. Hon tar det så varsamt i munnen och bär omkring det medands hon gör typiska Selma-ynk-ljud. Helst ska det följa med in under ett täcke men väl där inne kan hon inte slappna av utan kommer snabbt ut ynkandes. Ligger hon och diar kan hon plötsligt titta bort mot leksakshögen eller helt enkelt avbryta måltiden och börja leta efter ägget. Ibland kommer hon och lägger det vid valparna som om hon ville leka. Lillah, hände allt för snabbt?
Ett annat intressant fenomen är att hon ibland börjar bädda och gräva hysteriskt. En gamal Selma-vana för att få sovplatsen perfektish men med puppisar involverade blir det komplikationer. I den Biabädd full med värmande fleece vi gjort som valpsäng gräver hon sig in under filtarna och bökar så att puppisarna blir klämda eller, i värsta fall flyger upp i luften för att landa direkt på Biaplasten! Det händer också att hon sätter sig på någon av dom så att det piper till. I dessa lägen är det bäst att vara på vakt. Mycket sömn har det inte blivit dessa nätter.. 
Selma äter och dricker annars bra redan sedan första dagen vilket är kanon. Även såret verkar läka i rekordfart! Om 7 dagar kan vi ta bort stygnen.

Puppisarna är snart 4 dygn gamla, sover mest och äter var och varannan timme. När de inte sover eller äter kravlar det runt och söker sig till något extra varmt hörn eller till mamma. Mamma Selma slickar dom på mage och kön med jämna mellanrum och hjälper dom därmed att kissa och bajsa vilket är ett.. intressant fenomen. Man vill därför helst inte ha Selmapussar nu som ni kan förstå! Doggie-poop-kiss, nej tack. Nyfödda valpars bajs luktar mer än jag trodde!
Sigrid är det lilla matmonstret, tjockis-grisen med skurkkaraktär. Hon kravlar fort och hänger sig fast vid tuttarna som om de alla var hennes. Knuffar gärna bort lillsyrran utan som helst bekymmer när hon är hungrig. Annars brukar hon syssla med små egna "äventyr" i valpsängen, kravla bort till ett hörn eller över till matte (!) som numera sover på en madrass på golvet precis intill. Sigrid är fint creme- guld färgad men har fortfarnde gris-look med rosa nos och öron. Hon kommer mycket troligt se ut som en renrasig Chihuahua när man tittar på kroppsbyggnaden och det är superspännade att se hur just denna tjej kommer att utvecklas! Tror hon blir fin!
Siri är mer näpen av sig, ligger mest och småsnuttar och somnar lätt när hon äter, piper till mer och har små knorpljud för sig. Väldigt värmesökande. Hon ligger helst hos mamma men man kunde lugnt se att det i början var storesyrran som var mammas favorit vilket gjorde att matte och momo snabbt tog parti för denne lilla. Det är nu, idag, som man sett att Selma ägnar mer tid åt Siri och gosar, dagarna innan har det t o m hänt att hon morrat åt henne!
Siri har nu börjat göra "en Sigrid" då och då och kravlar upp på syrran för att ge igen, men hon är ju inte lika stark så tuttarna blir hon ofta utan. Den ensamma ditiden är viktig för henne. Siri är väldigt Selmalik men nu har vi uppmärksammat en tan teckning i ansiktet på henne. Nos och öron är mörka och hon har en mörkare ål på rygg så de vette 17 om man kan kalla henne riktigt brown and tan sedan, hon är ju mer åt Selmas håll också, red. Siri blir nog en utmärkt blandning av Chihuahua-Prasky krysarik - en riktigt liten Chirik!
Annars råder syskon sämjan, om än i blindo, när mamma tar en tur så kravlar de ofta tätt tätt intill varann och gosar.
Runt den 11:e-14:e dagen öppnas öron och ögon - Gud vad spännade att se vilka små personligheter som kommer att utvecklas!

Det har varit en lång och jobbig natt men.. Selma är nu mamma till 2 små fina tjejjer!

Vart börjar man?
Lördagens nattyrsel visade sig vara förkänningar, runt 18.00 igår kväll visade Selma på en tydlig oro och dushen blev sedan hennes plats i ca 3,5h.
18:30 kom det ut något som jag antog var "vattnet". Krystningarna kom snabbt, efter ca 2 h med 5 min mellanrum. Lillan kämpade på så otroligt duktigt där i duschen, tydligt kunde man se att hon först trodde det var bajs hon skulle få ut då hon snurrade runt runt inne i duschens hörn och inte ville ligga på filtarna.
19:20 krystade hon fram vad vi trodde var ett puppishuvud, men det var en vattenfylld bubbla som sedan sprack och åkte in igen, vi ringde Ultunas jourtelefon där en gubbe gav till svar -"Se till att hon rör på sig. Ut och åk bil!" (!).
20:30 kom vad vi då äntligen trodde var huvudet men det visade sig vara en andra bubbla som sprack och vidare åkte tillbaka in.
21:30 åkte vi ut till Ultuna. Vi funderade och spekulerade hej vilt jag och momo där på duschgolvet och trodde ändå att det snart skulle gå men förmodade till sist att puppisarna låg fel då hon krystade och krystade utan att få ut dom. Med säckarna redan spruckna var det nu en fight om tid. Och känslor! Vi stack snabbt iväg, gubben tyckte vi kunde komma in men förespråkade fortfarande motion.
Från att vi kommit in på smådjursklinikens akutmottagning på Ultuna tog det ytterligare 1 h timme med förundersökning, utvärdering och förberedelser i valprummet. Vi bestämde snabbt kejsarsnitt efter att veterinär OCH gripande läkarstudent båda tryckt in fingret där bak på en helt slut Selma som hade verkar var 4:e min. Närmaste puppis låg i rätt läge men, hon var för trång!
23:15 går momo och frågar hur det går, "Hon ligger med drop, de har inte börjat än." Vi får lätt panik, 4h sedan första säcken gick. Och varför kunde vi inte få se vad som hände från ett fönster eller vad som helst?!
23:25 Läkarstudenten kommer ut och pålyser att Selma ligger på drop och att de inte börjat än. *morr*
00:30 Den första puppisen kommer levererad i en fuktig handduk. En mini Selma!!! Jag börjar grina. Några minuter senare går vi in i valprummet och får se en liten creme/guldfärgad tjockis bli gnuggad av en annan läkarstudent. Jag och momo får sitta och gnugga och värma 2 små sprattlande och pipande puppisar under värmelampa.
01:10 Får vi äntligen se vår lilla Selma. Gud så tärd! Jag kände sån ångest. Helt darrig var hon min bebis. Värsta stygnen ca 10cm (!) långt över skärsåret på magen. Hon lades ner i valplådan för att för första gången få se sina små. Lillan vände bort huvudet och gömde det i filten! Det är så man gråter, så ynkligt och sorgligt kändes det att vara en så elak, elak matte! Men åh så duktig hon var, lät de små dia och senare när hon vaknat till mer började hon slicka och rengöra dom. Men hon var trött, så trött.
5 timmar spenderade vi på Ultuna, innan vi åkte hem skulle det tas blodprov för att se kalkvärdet och en rödblossig gubbe med darriga händer och gult var i öronen skulle ta det. Där höll matte på att svimma. Kände hur allt blod försvann från ansiktet och huvudet började snurra, jag höll på att svimma! Inte nog med att hon haft födslovåndor i timmar, en massa främmade personer som pillat och cuttat upp henne för att sen vakna upp till en massa konstigheter och.. bebisar! Plötsligt hade hon blivit mamma men var fortfarande för svag så ska dessutom en snuskgubbe ta blodprov med darriga händer! Han klämde skinnet på henne med en nypa när han skulle spänna plastbandet - "Nä, det kommer inget" sa han till den kvinnliga veterinären som precis kom in, det var hon som utföre kejsarsnittet. "LÄMNA MIN BEBIS IFRED NU!" ville jag skrika. Sen kom tårarna. GUD. Att uppfödare med mage kan utsätta sina små tikar för detta helvete 2-3 GGR i sin jakt på vinst är så att man tappar andan. Aldrig i hela mitt liv vill jag att hon ska vara med om liknande. Min lilla!
04:00 Hemma. Trötta och tärda men lugna, de enda som nog var riktigt nöjda och belåtna var nog puppisarna. Det är över!

Nu så här med några timmars sömn och en sån otroligt duktig Selma som vårdar sina puppisar non stop så känns det ändå skönt. Vilken pers, någon timme senare och det kunde varit försent. Småtjejjerna var helt blåa när det togs ut sa läkarstudenten och de trodde inte de skulle överleva. Selma själv hade gett upp. Men här ligger alla 3 tejjerna och puppisarna diar, helt friska och fulla av livskraft. Denna vecka är det noga tillsyn av allt men Selma sköter sig exemplariskt första dygnet trots en abnormal valpning och det stora såret mellan brösten - ingen som helst smärtlindring ges till tikar då valparna kan bli sjuka genom mjölken! Gosan!
Den stora magen är väck och helt plötsligt känns hon inte bara allmänt tärd utav händelsen utan även lätt bening! Var hon verkligen så här innan?
Förresten.. "2 s m å tejjer"?!? 2 bamsetjejjer var det som låg där inne hela tiden och fick matte att planera hej vilt om en hel syskonskara! Men det var bara Siri och Sigrid. 2 små olydiga gosevoffar!
Siri är "lillan" på 120g, en mini Selma! Brunröd med ål på ryggen och Selmaveck i pannan t o m! Sigrid är bamsetjejjen på 154g, creme- lätt guldfärgad, efter pappa Östens vita gener. Sigrid satt som en kloss där inne! Sigrid är boss och tar för sig av de bästa tuttarna, gärna genom att knuffa bort Siri. Selma verkar inte sympatisera med lilla Siri så det får matte och momo göra, blir nog inte bra annars.. Men det ska bli så underbart kul att se hur de utvecklas! Tror båda 2 kan växa upp och bli riktigt vackra, de lär nog inte bli lika stora som mamma trots denna turbulenta bamsestart med tanke på pappa.

Välkommen till världen mina gosingar! Världens puss till min modiga Selma och megakram till mamma (momo), utan dig går ingenting! Tack också Ultuna för er insats! .. Och givetvis pappa Östen och Helena! :)

 

Igår kom jag till insikt. Min hund ser ut som en kossa! Och nu snackar vi inte lite svullna tuttar alá hund going mommy utan.. asså.. Hunden har bröst!!! De dallrar!
Nu närmar sig dagen med stora steg, Selma är höggravid indeed. Kliryck, sparkar och suckar. Lös i magen är hon idag också, lillah :( Hon vill inte äta för mycket heller.. Man känner lite skuldkänslor så här i slutet då hon mest yrslar och sussar, i natt tog det 40 min för henne att hitta en sovställning! Ut och in under täcket, runt, runt, ner, upp från sängen. P U S T! Ska nog ta tempen på henne senare och hålla koll på den de här sista dagarna.. 58:e dagen.
Man brukar säga att 1 bild säger mer en 1000 ord, här har ni 3st.
Snuskgubbar hålla sig undan, annars sätter jag dit er på livstid! Hatar djurövergrepp, sjukare kan inte människan bli i sin redan förvridna sexualitet. Men det kan vi ta i ett annat inlägg *morr*, satt och läste senaste nummret av Härliga Hund här om dagen och följt nyheter, ä n t l i g e n börjar man politiskt engagera sig i frågan!. Här är i allafall min lilla mooo! Selma med bröst.

Å vad damp ner i brevlådan en dag i somras om inte Selmas Puppia sele jag beställde från Ebay, Usa - har glömt att recensera den stackarn! Selma drog så regält med hostningar som resultat att jag tillslut tvingades till insikt och började surfade runt efter en sele. Jag gillar Puppia för deras kvalitet, även om storlekarna vanligtvis är lite fel för Selma så vet man att det är kvalitet. Hittade en snygg en med koreanska tecken på, jag som är helt fast i koreanska filmer! ..Men jag måste säga, Puppias Hangeul Harness B var inte riktigt som jag hoppats, visserligen beroende på chihauhuaanpassad hals (prazskys har inte lika breda halsar) men också kvaliteten!
Hangeul selen är från Puppias Luxury serie, vår/sommar kollektionen 08. Selen går i svart och vitt med svart hangeul (koreanska) tryck på vitt sweatshirtaktigt tyg i bomull. Selen är i stl S, fodrad och "kantad" med svart foder vidare har den kardborrknäppning i ryggslut och snaplås vid hals där 2 d-ringar för koppel finns på nylonband. Snaplåset fungerar lite som ett halvstryp och vilar fritt på nylonbanden varpå halsmåttet kan justeras lite.  
Tyvärr kommer selen med diverse brister. Fodret är av någon billig polyester känsla, lite tråkigt för Luxury serien! Korthåriga hår sätter sig som invirkade stickor i hela fodret p g a det konstiga materialet. Selens lås och ringar känns rätt extremt oversized för en hund på 2 kg och skramlar när hunden rör på sig - gissa om våra fd 4 våningar utan hiss var livliga några gånger per dag där i augusti! Halvstrypfunktionen fungerar inte som den ska då snaplåset rör sig och det anpassade måttet rubbas i action. Passformen var dock perfekt runt bröst men på tok för stor runt hals och vid axlar, vid flertalet tillfällen har hon t o m lyckats gå ur selen genom halsen när hon tvärvägrat att gå dit matte velat. - Nä, SKÄRPNING Puppia!
Har du vavva kan du vara lugn, provade selen på Östen och den satt som jutet på hans 25cm hals och det finns ju faktiskt flertalet färger och varianter på just denna Puppia modell. Denna modell av sele tycker jag för övrigt är mycket bättre än deras odödliga klassiker "Soft Collar" där halsmåtter inte går att justera alls, tåls att tänka på. Men, men.. Inge mer Puppia sele på ett tag för oss inte. Men den pryder ändå så fint sin plats i Selmas garderob!



till mini:

Idag, helt plötsligt, ser det ut som om Selmas mage blivit mindre uppifrån! Jag tittar och klämmer och kan konstatera att den hänger ner mer varpå det är rätt logiskt att den ser mindre ut från mitt fågelperspektiv. Gick igenom växtkurvan från parningen och kan häpet konstatera att min lilla tjej gått upp 10 hela cm i bröst- och magmått!! Det är inte lite kan jag meddela alla er oinförstådda för en minihund som började på 34cm bröst och nu är uppe i 44. Nu de sista dagarna forsätter dessutom växandet, en 3:e del av hennes normala mått har hon alltså redan svält!
Selma äter sämre nu vilket är förståeligt och annars sover hon mest. Ibland hörs typiska Royal Bitch gruff eller så tittar hon helt plötsligt bakåt på magen - "LÄGG AV NU ERA SKITUNGAR!!!" tycks matte läsa i hennes ögon. Den där lilla pricken i ljumsken verkar rycka och spinna nått otroligt. ADHD valp skojjar vi om här men det är ju inget kul skämt..
Tycker hon borde börja "bädda" snart! Åtminstone välja ut en plats. Men det kommer säkert i sista minuten, hon är ju mattes tjej vettja! I värsta fall blir det i mattes säng (spoiled rotten hund) men mest troligt i duschen då jag har en känsla av att hon inte riktigt kommer fatta vad det är frågan om förns de ligger där brevid henne och snuttar. "VATTNET GÅR, VATTNET GÅR" lär ju inte vara det första hon tänker i sitt lilla huvud, snarare mattes tillgjorda röst "KISSA!".
"Gimme five!" skämtar jag lamt med Selma, ingen reaktion. Tänk om det blir 5 puppisar! Då ska jag dansa segerdans i 24h minst! Eller 5 kanske räcker T_T
Efter helgen nu kan det egentligen vara dags när som helst om de blir sura där inne. Tjena alltså.
Nu är jag är så valpsjuk att jag kan dö!

Idag vaknade jag till ett squipljud. Högt var det! I Selmas mage var det full kuling kan jag säga,  "squip, skvalp, squeek" och "blub". Selma ser sliten ut. Det trycker på mer och fortare nu och det har hänt någon olycka inne, hon brukar kunna hållas sig otroligt länge annars. Men hon är duktig, när matte sover går hon till duschen om hon är sjuk eller paniknödig, något hon lärde sig för 2 år sen när hon var magsjuk och matte sprang ut och in från toan som ett jehu med kräkande hund en hel natt. Hon har börjat sova mer än vanligt också (ja det är möjligt), det märks att hon är höggravid. Under husets mest aktiva timmar ligger hon nu mest i den fula rosa/vit prickiga Puchibagkopian, som momo köpte när matte var i Kina, och halvsover.
Tidigare under dagen hade jag kanontillfället att känna på sumomagen en längre stund på höger sida när Selma sov. Oj, oj, oj vad spännade det var! Vid flera tillfällen kände jag  hur en av puppisarna vred och vände på sig, huvud och rygg och möjligtvis ett ben tryckte mot min hand! En liten prick ligger nere vid ljumsken och snor runt. Kände av en liten rackare högre upp på samma sida strax under revbenet samtidigt så det betyder iallafall 2 puppisar! Men sumomagen är stor och nära 4kantig skulle jag säga. Har tyckt den är någelunda lik storleksmässigt på sidorna men nu när man tittar så är det möjligt att vänstersidan är större! Helena sa idag att en ojämn mage brukar betyda ojämnt antal puppisar. Hm eftersom jag redan känt 2 så skulle det då troligtvis vara 3 eller bättre: 5 st!! Om nu magen verkligen är ojämn. Och teorin stämmer. PUST. Nervig det här! ..troligtvis 9 långa dagar kvar!

Har precis tittat klart på den omtalade Disney filmen Beverly HIlls Chihuahua och jag måste ju säga.. I'm impressed!
Jag må vara helt psykad när det gäller minihundar, fullständigt pajkad i hela huvudet men storyn om brat chihuahuan Chloe är både rolig och gripande, det var länge sedan jag grinade och skrattade så mycket i en och samma film. Den första någonsin i sitt slag i Disney's annars, enligt min åsikt, tafatta försök till familjeunderhållning de senaste åren.
Mycket finns plats i storyn, allt från Hollywood- och brathundfenomenet med dogbooties och hundpartyn till mer känsliga bitar som politiska hundfrågor bl a hundstöld och illegala dogfights. Har aldrig gillat filmer med talande djur men på något sätt blir allting så klockrent, Drew Barrymores röst som Chole, Papi, Degado, brathundarna på salongen likaväl som gatuhundarna i Mexico har alla väl bearbetade karaktärer och röster. Kommentarerna och attityderna ang. bl a hundskorna, eggar verkligen till skratt för en inbiten hundälskare som visserligen gillar hundmode och trender men som ändå kan se realistiskt på saker och ting med en glimt i ögat. Många gånger svider tårarna, hundarna som i burar väntar på att bli inkastade i en dogfight samma hundar som längtar efter ett eget hem, lilla lilla Chloe kall, hungrig och ensam på Mexicos gator och Degados sorgliga historia men lyckliga slut.
Vad 17 tänkte Disney när de lanserade sin trailer? Var det uppmärksamhet? Eller ren dumhet?
Det du ser på trailern är inte vad du ser på filmen. Thanks god! Scenerna i vildmarken runt staden Chihuahua där massvis med vilda vavvor springer runt för att sen lite sektiskt egga fram den uråldriga "Chihuahua andan" är det enda komiska jag kan se i filmen. Men inget dansande! ..Samtidigt räddar Disney vavvan.
Med sin marknadsföring av filmen sänder Disney ut budskapet rätt hårt om man än inte skådar det lika allvarligt i filmen. "We have been dressed in sweaters and carried in purses.. We're tired of the jokes about our size. We will not be toys or fashion accessories. We will not answer to Fifi or Fufu.. NO MAS! VIVA CHIHUAHUAS!!" ljuder högt i "The rise of the Chihuahua", en av de trailers Disney släpt. Kanske är det möjligt att denna film hjälper den yngre generationen att se genom den bimbostämpeln rasen fått de senaste åren? Kanske nästa generations vavvaköpare skaffar hund istället för docka? Även tar filmen upp vi behov som finns för hemlösa hundar och problemen med illegal hundhållning som nästa generation absolut måste strida mot.
Vad än för resultat en film som denna ger så måste jag säga att Beverly Hills Chihuahua var en lyckad film för alla som bryr sig om hundens bästa, d v s alla hundvänner. Med eller utan booties, cashmere tröjor och diamanthalsband.

Och vad säger Selma? Hm.. får ta den en andra gång tror jag, hon gick och la sig under täcket redan vid introt..



 filmklipp:

Matte och matte går inte riktigt ihop, jag blev lite chockad (helt plötsligt) när jag insåg att det är 50:e dagen idag! Det betyder att det, i extremaste fall, kan komma puppisar efter 6 dagar nu! MINDRE ÄN EN VECKA!
Selma har visat på att hon nu börjat känna av. Vet inte om det är puppisarna eller småvärkar hon känner men helt plötsligt står hon i hörnet inne i duschen som om hon vore påväg att kräkas. Momo tror det blir just inne i duschen som valpningen blir av varav det nu byggts en myshörna där inne. Selmas limpa har börjat hänga ner mer och den har fått någon slags platt form under! När hon sitter hänger magen på backen som en stor sackosäck.
Förutom de tillfällen hon visar på tydlig utmattning eller illamående är hon annars rätt pigg tycker jag, hoppar ner från sängen till lådan vidare till golvet i spurtfart så att magen skumpar när instinkten som vakthund tar över. Man blir ju rädd att de där små benen ska gå av! Har försökt börja träna henne i "valphantering" med diverse gosedjur men det ser inte så bra ut. Stackars puppisar, Slit och Bit AB.
Prommisar blir det inget av längre, det är kissa, bajsa, in ungefär. Sätter jag på kopplet och försöker gå utanför tomten sätter hon sig ner och tittat bort. -"Jaja, du vinner!" ..Men bara för att du är gravid och ser ut som en mjölkko.
Nu är puppisarna 50 dagar gamla, nosen hundens mest avancerade känsloorgan är nära fullt utvecklad och nu kan man se päls, morrhår, trampdynor och klor!  Bara 13 dagar kvar, allt är snart färdigutvecklat och ändå ska de växa nästan det dubbla den sista tiden nu storleksmässigt!
Vi får hoppas att de föds runt den 21:a, 63 dagar, så att dom är tillräckligt starka för den första tiden utanför.. Och att Selma orkar med ännu större sacosäck!
Bilden är på ett ca 55 dagar gammalt Chihuahua foster.

Psst lägger man fingrarna på magen känner man nu tydliga rörelser! Är så nyfiken vad som finns där inne och hur många!

BOO!
Nu är Selma och jag bofasta ute på landet i hus och allt hos familj och värme. Känns riktigt bra trots faktum att man flyttat "hem" igen och kommer leva med hälften av tillbehörigheterna nedpackade ett tag.
Här kommer de utlovade Selma bilderna! Idag lördag är hon på 43:e dagen räknade jag ut, hm vet inte om jag missat på någon dag innan i mina tidigare inlägg.
När man tittar uppifrån så är det som en helt annan hund där nere, på prommisarna får jag skrattanfall. Ser ut som en boll som försöker klämma ut lite luft men utan vidare resultat. Kiss och bajsturerna är rätt så täta redan kan jag meddela.
Selma är numera the Skogaholmslimpa. Läskigare bilder blir det svårt att hitta så här i spookytider huh? Men jag måste säga, det är svårt att få det på bild. I verkligheten är det mer.. svällande.
På köksvågen sa det "stop" idag (!), 6 veckor har gått totalt och lillah har gått upp på bara 3 dagar nu ytterligare 200g! Hallå liksom, hur ska detta  sluta?