Det har varit en lång och jobbig natt men.. Selma är nu mamma till 2 små fina tjejjer!

Vart börjar man?
Lördagens nattyrsel visade sig vara förkänningar, runt 18.00 igår kväll visade Selma på en tydlig oro och dushen blev sedan hennes plats i ca 3,5h.
18:30 kom det ut något som jag antog var "vattnet". Krystningarna kom snabbt, efter ca 2 h med 5 min mellanrum. Lillan kämpade på så otroligt duktigt där i duschen, tydligt kunde man se att hon först trodde det var bajs hon skulle få ut då hon snurrade runt runt inne i duschens hörn och inte ville ligga på filtarna.
19:20 krystade hon fram vad vi trodde var ett puppishuvud, men det var en vattenfylld bubbla som sedan sprack och åkte in igen, vi ringde Ultunas jourtelefon där en gubbe gav till svar -"Se till att hon rör på sig. Ut och åk bil!" (!).
20:30 kom vad vi då äntligen trodde var huvudet men det visade sig vara en andra bubbla som sprack och vidare åkte tillbaka in.
21:30 åkte vi ut till Ultuna. Vi funderade och spekulerade hej vilt jag och momo där på duschgolvet och trodde ändå att det snart skulle gå men förmodade till sist att puppisarna låg fel då hon krystade och krystade utan att få ut dom. Med säckarna redan spruckna var det nu en fight om tid. Och känslor! Vi stack snabbt iväg, gubben tyckte vi kunde komma in men förespråkade fortfarande motion.
Från att vi kommit in på smådjursklinikens akutmottagning på Ultuna tog det ytterligare 1 h timme med förundersökning, utvärdering och förberedelser i valprummet. Vi bestämde snabbt kejsarsnitt efter att veterinär OCH gripande läkarstudent båda tryckt in fingret där bak på en helt slut Selma som hade verkar var 4:e min. Närmaste puppis låg i rätt läge men, hon var för trång!
23:15 går momo och frågar hur det går, "Hon ligger med drop, de har inte börjat än." Vi får lätt panik, 4h sedan första säcken gick. Och varför kunde vi inte få se vad som hände från ett fönster eller vad som helst?!
23:25 Läkarstudenten kommer ut och pålyser att Selma ligger på drop och att de inte börjat än. *morr*
00:30 Den första puppisen kommer levererad i en fuktig handduk. En mini Selma!!! Jag börjar grina. Några minuter senare går vi in i valprummet och får se en liten creme/guldfärgad tjockis bli gnuggad av en annan läkarstudent. Jag och momo får sitta och gnugga och värma 2 små sprattlande och pipande puppisar under värmelampa.
01:10 Får vi äntligen se vår lilla Selma. Gud så tärd! Jag kände sån ångest. Helt darrig var hon min bebis. Värsta stygnen ca 10cm (!) långt över skärsåret på magen. Hon lades ner i valplådan för att för första gången få se sina små. Lillan vände bort huvudet och gömde det i filten! Det är så man gråter, så ynkligt och sorgligt kändes det att vara en så elak, elak matte! Men åh så duktig hon var, lät de små dia och senare när hon vaknat till mer började hon slicka och rengöra dom. Men hon var trött, så trött.
5 timmar spenderade vi på Ultuna, innan vi åkte hem skulle det tas blodprov för att se kalkvärdet och en rödblossig gubbe med darriga händer och gult var i öronen skulle ta det. Där höll matte på att svimma. Kände hur allt blod försvann från ansiktet och huvudet började snurra, jag höll på att svimma! Inte nog med att hon haft födslovåndor i timmar, en massa främmade personer som pillat och cuttat upp henne för att sen vakna upp till en massa konstigheter och.. bebisar! Plötsligt hade hon blivit mamma men var fortfarande för svag så ska dessutom en snuskgubbe ta blodprov med darriga händer! Han klämde skinnet på henne med en nypa när han skulle spänna plastbandet - "Nä, det kommer inget" sa han till den kvinnliga veterinären som precis kom in, det var hon som utföre kejsarsnittet. "LÄMNA MIN BEBIS IFRED NU!" ville jag skrika. Sen kom tårarna. GUD. Att uppfödare med mage kan utsätta sina små tikar för detta helvete 2-3 GGR i sin jakt på vinst är så att man tappar andan. Aldrig i hela mitt liv vill jag att hon ska vara med om liknande. Min lilla!
04:00 Hemma. Trötta och tärda men lugna, de enda som nog var riktigt nöjda och belåtna var nog puppisarna. Det är över!

Nu så här med några timmars sömn och en sån otroligt duktig Selma som vårdar sina puppisar non stop så känns det ändå skönt. Vilken pers, någon timme senare och det kunde varit försent. Småtjejjerna var helt blåa när det togs ut sa läkarstudenten och de trodde inte de skulle överleva. Selma själv hade gett upp. Men här ligger alla 3 tejjerna och puppisarna diar, helt friska och fulla av livskraft. Denna vecka är det noga tillsyn av allt men Selma sköter sig exemplariskt första dygnet trots en abnormal valpning och det stora såret mellan brösten - ingen som helst smärtlindring ges till tikar då valparna kan bli sjuka genom mjölken! Gosan!
Den stora magen är väck och helt plötsligt känns hon inte bara allmänt tärd utav händelsen utan även lätt bening! Var hon verkligen så här innan?
Förresten.. "2 s m å tejjer"?!? 2 bamsetjejjer var det som låg där inne hela tiden och fick matte att planera hej vilt om en hel syskonskara! Men det var bara Siri och Sigrid. 2 små olydiga gosevoffar!
Siri är "lillan" på 120g, en mini Selma! Brunröd med ål på ryggen och Selmaveck i pannan t o m! Sigrid är bamsetjejjen på 154g, creme- lätt guldfärgad, efter pappa Östens vita gener. Sigrid satt som en kloss där inne! Sigrid är boss och tar för sig av de bästa tuttarna, gärna genom att knuffa bort Siri. Selma verkar inte sympatisera med lilla Siri så det får matte och momo göra, blir nog inte bra annars.. Men det ska bli så underbart kul att se hur de utvecklas! Tror båda 2 kan växa upp och bli riktigt vackra, de lär nog inte bli lika stora som mamma trots denna turbulenta bamsestart med tanke på pappa.

Välkommen till världen mina gosingar! Världens puss till min modiga Selma och megakram till mamma (momo), utan dig går ingenting! Tack också Ultuna för er insats! .. Och givetvis pappa Östen och Helena! :)