Hur illa det än passar i vardagen har jag fått valpsjuka igen. Hm tänker jag efter så har jag alltid någon slags valpsjuka som växelvis är tydligare i vissa perioder än andra, så vem är egentligen förvånad?
  En vavva har legat på wishlistan i snart 7 år, det blev ett prazsky avhopp på vägen men drömmen om en mini chi har aldrig riktigt dött. Jag har tittat mycket och länge på Chihauhua aveln, både nationellt och internationellt. Efter att ha gett upp den svenska byråkratin i form av svenska chihuahuauppfödare som medel för att få tag på min minidröm hittade jag för något år sedan, till min fascination, min absoluta favorituppfödare. Belägen i Canada!!
Hon har specialicerat sig på chihuahuor under 3lbs, med en maxvikt på alltså 1,3kg, vilket hon verkat lyckats otroligt bra med tack vare långvarig avel och närapå fanatisk vård och omsorg av dessa tills de är redo att flytta hemifrån. Wow, precis som det ska vara enligt min mening! Otroligt fina färger har många av hennes vavvor, färger som man inte ens ser i Sverige. Man blir nästan förstummad av de valpar hon lyckas få fram och då inte bara vad gäller storleken.
  Iförrgår hittade jag ren kärlek i miniform " Micro Teacup Sephia Female". Hon är 13 veckor på kortet och kommer växa upp till en tjej på max 900g (!). Herre, vilket ansvar!
$1600, alltså ca 10100kr med dagens dollarvärde - ett pris man inte ens får en blandis mellan vavva och nakenfis för här! Suck, varför bor jag i Sverige?
Sephia, vilken underbar färg! Vilket perfekt litet äppelhuvud, sussig blick, och fint stående öron! *pussa valpmage*. Lillpluttan, kom till miiiig så ska du få kärlek i megaformat!

*sjuk*




bild: