Fatta hur mycket grejjer som jag har i luften just nu. Trodde inte att en mänsklig hjärna kunda klara av en sån här nivå av stress men tydligen hade man fel. Eller är det kanske så att min hjärna helt enkelt och rent ärligt faktiskt (uppenbarligen) inte klarar av denna slags stress? Det senare är mer troligt. Bloggen är av föga prioritering just nu, känner mig som en skurk, men vad ska jag göra?
  Selma har det skönt minsann, still the Slemma men åh så skönt att va hund och slippa tänka på framtiden, i allafall inte i den form vi mattar måste tänka på den. Var nere på stan och medans matte stressa fotknölarna av sig för att passa en tid (som hon sen givetvis missade) tar Slemma sig god tid att läsa "dagens" kontaktannonser i form av otaliga nedkissade lyktstolpar och gatuhörn. "hmm, nä han luktar rätt used", "eh.. lite väl desperat va?!", "HAHAHA! ..sucker", "lammkött för dig va luddhjärna!", "OMG dessa Jack Russels, över halva stan!".. Ja man kan ju tänka sig hur det låter i huvudet på en feministisk löptik.
  Detta är hösten med stress above mänsklighet.. Men det ska ju gå! Man är ju inte helt ensam..



bild:

Foto & layout: Sophia Söderström