Alla funderar vi över livets mening till och från. Varför finns jag, varför är allt som det är och hur i hela friden ska jag kunna komma dit jag vill?
Nog snackat om det, någon som iallafall har hittat sitt syfte är min hund. Att hålla vakt på balkongen är den viktigaste syssla hon har! De senaste dagarna har jag verkligen insett hur viktig denna vaktinstinkt är hos henne. Att kuva denna instinkt är svårt och nu börjar jag undra om det ens är snällt att göra det.
Tycker inte om när hon slår "rabies bakut" så fort skummisar passerar nedaför men det är svårt att få henne att sluta. Och för att vara så liten och alltid behöva falla offer för antingen tvångsklappning och gulligull eller småhundsarrogans inklusive skällsord så tycker jag hon har all rätt i världen att skälla ut skitstövlarna!
Det är ju egentligen bara jag som tycker det är pinsamt med en skällande mini på en inglasad balkong. Förhoppningsvis.

Många passerar nedanför balkongen dagligen och då någon närmar sig, speciellt hundar, så hörs grrmoff, men nån gång ska man väl få ha något att säga till om? Ofta stannar folk till när dom får syn på henne och pekar och skrattar. Borde hon inte ha rätt till att få säga ifrån när hon blir hånad? Skulle man själv inte vilja köra lite rabies utbrott när folk är as?
Eller är det så att min hund är lika osocial och folktrött som jag själv är till och från vilket tar form som.. fascistisk balkongvakt? ELLER.. är det så att min sympati som gör att jag inte tränar bort detta beteende grundar sig i ren lathet..?
Men egentligen, det är ju inte ens min balkong, varför bry sig?
Dessutom så ser man hur stolt hon är varje gång hon fått iväg en fuling.. Alla måste ju få ha uppgifter och syften här i livet annars är det ju helt värdelöst, eller hur?



bilder: