mot england med moderlig ångest

Så. Nu sitter jag på tåget som ska ta mig till Nyköping. Ska flyga från Skavsta till Stansted, London imorgon bitti och sover över hos pappa i Nyköping. Ryanair jaa.
Trodde det skulle kännas fruktansvärt att lämna Selma men det gick bättre än jag trodde, vi körde "matte och momo går ut ett tag = kommer snart" med lillsyrran som hundvakt. Sen när momo (mamma) väl kommer hem igen är glädjen stor, att matte fattas blir inte lika jobbigt som om hon skulle varit med, "vinkat hej då" på stationen och sett mig gå iväg.
Hm.. jag undrar hur hon upplever det, Selma. Kommer nog ta någon dag innan hon verkligen undrar över vart 17 matte tog vägen, men.. hur känner hon då?

En övergiven hund gråter och ylar, inte enbart p g a ensamhet utan i ren panik många gånger då att bli lämnad av familjen (flocken) = panik instinktivt: "vad händer nu?","varför lämnar dom mig?","vart får jag tag på mat" och "vart ska jag sova?". En hund uppvuxen i flock som helt plötsligt blir övergiven mår psykiskt dåligt. Nu kan ju detta många gånger tränas bort, hunden lär sig att matte/husse faktiskt kommer tillbaka efter ett tag, men som så många känner till, en hel del hundar lär sig aldrig att leva med känslan att bli övergiven och ylar lika mycket varje gång. Ändå har vi 1000-tals svenska hundar som lämnas ensamma i timmar varje dag p g a att matte/husse inte kan vara hemma eller ta med hunden till jobbet.

Hm.. I vilket fall som helst, jag vet att Selma kommer ha det bra hos momo så det känns lugnt, men det är ändå föga tröst när man sitter på tåget och upplever moderlig ångest..

Kommentarer
Postat av: monc

hehe... längtan efter selmish kom fort. ;)Du får puss å gosa me en skrikande bäbis istället.. :P Njut av resan!!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback