Nu är det verkligen sommar! Så underbart!
Igår tog jag och Selma familjen (momo, lillmorbror och lillmoster) på en cykeltur i Uppsala. Selma satt i cykelkorg för första gången, hon brukar annars sitta i väska när jag cyklar. I stadsparken hade dom nått jippo och 4H djur fanns att titta på. Selma var väldigt intresserad av grisarna men speciellt av en vädurskanin som skuttade runt och svettades under ett parasoll (tredubbelt så stor som Selma själv) . Olyckligtvis glömde jag mobilen hemma så något fotande blev inte av, hade vart grymt kul att visa storlekskillnaden!

Turen var rätt trevlig bortsett från en sak, Selmas gnäll!
I början trodde jag det var cykelkorgen det var fel på men sen förstod jag att det var flocksplittringen som var problemet. Vet inte vad det är men det är något riktigt speciellt med Selma och vaktning av flocken, familjen som inkluderar min mamma och min två småsyskon (dom vi bor hos nu tills vi hittar eget igen).
Det har blivit värre nu när vi tvingats bo hemma hos mamma, samma sak vart man än beger sig med hela "familjen", försvinner någon ur flocken är det ren smärta och stort nederlag!
Med alla på varsinn cykel cyklandes på led var smärtan given, Selma klarade inte av det. Cyklade någon fortare så var det gnäll, tog någon en annan väg var det gnäll, var någon ur synhåll var det gnäll! Den enda gången hon egentligen var tyst var när vi cyklade först i ledet och hon inte orkade gnälla eller helt enkelt ställde ifrån oss cyklarna för att gå i samlad skara!
Att hon är mån om flocken är inte svårt att se nu när det inte är bara hon och jag hemma, men detta gnäll!!
Vad gör man egentligen?
- Vi gick ut och grillade senare på kvällen i allafall och Selma kunde springa lös, då var det en annan visa..