Vem längtar tillbaka till dagis?
Vem av oss saknar en enda dag på dagis? Okej, man var liten, hade inte halva världens alla tyngder på sina axlar, men inte saknar vi fröken med oranga håret och isblicken. Mellanmåls mackan med kaviar som man tog fast man inte ens tyckte om kaviar och sen blev tvingad att äta upp. Eller snoriga killen som alltid drog flickorna i håret, eller "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" - filosofin. Inte ens pärlplattorna eller teckningarna man satt och pillade med i timmar och sen kom hem med till mamma som, konstigt nog,  blev lika glad varje gång saknar man.
Vart vill jag komma?
Hittade denna designer i mitt surfande. Back to dagis hårt! - Lets pjuke and have it overwith please.
Eller blir det som den där gången när man va 4 och hade blivt slagen av en idiot och sen hickade gråt i en halvtimma utan att kunna få fram ett ord medans dagisfröken pedagogiskt om och om igen frågar "men hur är det Sophia, vad hände, men Sophia hur mår du, men du, varför gråter du..". Neverending, dagis was pain.
Who let the dogs out? Jag bara undrar..
Exempel..




Till mini: