Tjejjerna blev 6 veckor gamla i måndags! Lite sent ute men jag är lessen, har legat i influensa med feber och hostningar sedan juldagen, nu pågår efterkänningarna *suck* med huvudvärk och sönderhostad hals. Himla jul- och nyårshelg..
Tjejjerna är helt underbara, skuttiga, busiga, naughty till 1000 men så pussiga och fina! Gud vad jag älskar de små! Har fäst mig något otroligt vid Siri som bara blir vackrare och vackrare, hon är ju en mini Selma absoult. Sigrid har blivit något otroligt värmesökande och något ömmande får man för henne, hon ska helst upp i knät när hon är sömning och gillar pussar. Siri kommer givetvis för att trängas. De skiftar roller hela tiden tycker jag i vem som är kaxigast! Men båda busar de med Selma så att hon blir helt slut i bit- och dragkampslekar och de där små stapplande benen är det full fart på nu.
  Sigrid började klättra ur valphagen där när matte var som sjukast, den busen! Valphagen är för övrigt det värsta som finns nu och det är ynk och gnäll efter alla sovstunder, att springa på mattes matta och busa pälsen av sig är tydligen livet. Och att både kissa och bajsa där man inte ska verkar oundvikligt, det gäller att vara på sin vakt när det precis har "sovits och ätits". Selma diar de än men de äter bra också av fodret, första avmaskningen gjordes innan jul.

De är båda jättefina och söta, verkligen! Ljuvliga. Det börjar dra ihop sig och fortfarande är det inte bestämt vem som ska vart eller när. Från början var det meningen att jag skulle behålla en liten men nu, inför ett nu uppenbart omtumlande år, så tvingas jag lägga ner min önskan. Det känns fruktansvärt bara att tänka på det och jag har börjat ångra att jag satte mig in i detta trots att jag är glad över att både jag, Selma och momo fått erfarenheten och delat den glädje som dessa små liv gett redan vid planeringen. Fortfarande håller jag fast vid ett litet hopp men det krävs ett mirakel som är typ omöjligt, sambon flyttar hit från Kina på uppehållstillstånd om några månader och vi ska försöka bygga ett hem tillsammans från nära 0, vi lever båda som studenter än. Nä, orkar inte  prata om det. Ska se till att njuta så mycket som möjligt så länge de kan va mina. Sigrid och Siri, mattes stolthet.

Foton hoppar jag över då dom blir 7 veckor på måndag redan, och jag har inte orkat ta några. Har några julklapps recencioner också att ta itu med..
Kram från oss alla!
Och.. God fortsättning på det nya året!