Oj. Vilken helg.
På lördagen var Monc här och på kvällen flyttade lilla Siri. Har gått över förväntan både här hemma och där borta i "osaknaden" av varann. Klart vi humans här i huset saknar den lilla squirten med det var ju dags att hon kom hem till matte. Siri bekantar sig i sitt nya hem och med sin nya familj utan mycket ynkande alls, hon har visat på att va en riktig tuffing här de senaste veckorna så jag är inte förvånad. Är så glad att hon hamnade hos Monc som ju är den närmsta vän jag har, hon var i STOR hundnöd också! Perfekt tajiming för att skaffa en liten och hela släkten är positiv till det nya tillskottet. :D
 På söndagen var det i stort sätt avgjort att Sigrid skulle till ett par i Göteborgsområdet. Ulla var en av dom som svarade på Sigrids Blocketannons, jättetrevlig och vi hade mailkontakt i veckan. Men helt plötsligt fick jag ett chokerande besked!
Momo (min mamma) som varit med ända från början med valparna och som tidigt "bonda" sig med Sigrid fick med sig sin sambo i valet trots ett avgörande "nej" tidigare i veckan varpå jag la ut annons. Men, Sigrid stannar nu i familjen!
Chockerande beslut för alla faktiskt och det blev riktigt jobbigt där då hon nära var såld men jag kunde verkligen inte neka mamma. Förlåt Ulla!!! Men de har en speciell kontakt de två, Sigrid och mamma, redan från vecka 4 var jag inställd på att det var just hos mamma Sigrid skulle stanna och jag kunde inte acceptera tanken på att de skulle behöva skiljas. Tack Martin!
Nämen gud var glad jag är! Detta var precis vad jag önskade för småtjejjerna, ni anar inte min lättnad, jag är SÅ glad!
Här, bilder på de små med sina nya mattar, lite anonymt sådär *fniss*.

Nu ligger 3 små hundar och sover. Idag var vi ute på Ultuna för valpbesiktning, Selma hade nog vänt redan i dörrn om det inte varit så att hon satt i sin Pet Flys, men det var ju inte hennes tur att bli attackerad av läskiga tanter och darrhänta gubbar. Sigrid satt innanför jackan på momo och Siri i en filt i Moncs famn, Monc följde med som puppissupport.
40 min fick vi vänta men sen kom veterinären som fått för sig att det bara skulle vara besiktning, hon verkade ställd över att titta igenom såpass små hundar "nej, en sån där liten skulle jag inte kunna ha". Nähä, ok.. ?
Svårt var det tydligen att förstå att det inte var korthåriga Chihuahuor utan blandras, - "nä, blandras, Chihuahua/Prazsky Krysarik" försökte jag men fick fylla i 3 gånger: -"P-r-a-z-s-y  K-r-y-s-a-r-i-k". Likadant med tjejjernas färger, Sigrids golden/creme blev på något sätt gul och Siris red/fawn mörkgul (!) på papprena. Annars fick de båda perfekta intyg med bara "u.a" :D
  När besiktningen var klar var det dags för vaccination och chipmärkning, 2 sjuksköterskor kom in och ett omfattande arbete med pappersifyllning och förberedelser satte igång, Selma såg skeptisk ut. Sigrid var först ut och fick sin dos Eurican, vaccin mot valpsjuka och parvo. Visste ni att samma dos vaccin ges till alla valpar vare sig den är en 8 veckors Chihuahua valp på 600g eller en 8 veckors Grand Danois på 9kg, är inte det lite kontigt?
 Matte som är sprutkänslig vände bort huvudet och ett skrik hördes, det gjorde ont!  Gud va blödig man är alltså, jag ville bara ta hunden och springa. Sedan följde direkt chipmärkningen, också i nacken.
Chipmärkning går till genom att ett pillerliknade chip trycks in i nacken med hjälp av en tjock sprutliknande kanyl, jag såg själva sprutan men vände sedan bort huvudet. De flertalet skrik som följde var totalt fruktansvärda, lät som om någon höll på att skära av en tass! Jag kunde inte hålla tårarna men vände mig tillbaka för att titta då de värsta skriken upphört och fick se en rödögd och chockad momo, som fungerat som assistent, och en skräckslagen Sigrid som blödde. Momo började också gråta och matte ännu mer i någon slags sympatigråt för både hund och momo. Monc såg rätt blek ut också där hon satt bredvid med Siri i famnen. Siri blev så rädd av storesyrrans skrik att hon t o m kravlade upp i håret på Monc!
-"Jag har aldrig sett en sådan kanyl! 5mm som gjorde ett hål rakt igenom!" säger momo gång på gång i bilen och väl hemma när hon för alla ska berätta hur hemsk denna upplelse var. Jag är glad att jag inte såg den, hade garanterat svimmat eller spytt.
  Sen var det Siris tur och jag var beredd på ännu värre smärtskrik, hon är ju så liten. Lilltejjen gav till allas förvåning inte mycket ljud ifrån sig alls vid varken vaccination eller chipmärkning! Antingen var hon i chocktillstånd eller så fattade sjuksköterskan nu, finally,  hur man skulle göra. Darrhänt gick hon igenom vaccinationer och chipmärkning i vad momo kallade ett "blodsockerfall". Hon såg faktiskt allvarligt sjuk ut tejjen - man börjar undra om hälften av alla där ute på Universitetsdjursjukhuset går sjuka och darrar dagarna i ända, detta var andra gången vi stöter på grovt darrig personal på Ultuna!
 Persen var sedan över och rasket gick på 1854kr. Fint. Vi stannade till på Djurhobby på vägen hem och tjejjerna fick varsin minipipis submarine som belöning, rätt slut var de men ändå otroligt nog pussiga.
Fatta, hur chockerande och traumatisk är inte dessa upplevelser för små valpar på 7-9 veckor? Att trycka in ett 5mm hål med halvtrubbig kanyl, är inte det sjukt? Usch, och jag är mer känslig än jag förut trott alltså..

Här följer de kliniska iaktagelser som utfördes och som ska finnas med på besiktningsblanketten du får med din valp. Resultaten gäller både för Sigrid och Siri. U.a = utan anmärkning, tjejjerna är därmed perfekta! (Observera att Patella luxation bör undersökas åter igen när hunden är vuxen).

1. Allmäntillstånd - AT. u.a.
2. Lynne - U.a.
3. Hud, hårrem, tassar - U.a.
4. Palpabla lymfknutor - U.a.
5. Ögon - U.a.
6. Öron - U.a.
7. Munhåla, tänder och svalg - U.a.
8. Bukorgan, buk palpation och rektalisering - U.a.
9. Cirkulationsorgan - U.a.
10. Respirationsorgan - U.a.
11. Yttre genitalorgan - U.a.
12. Rörelseorgan - U.a.
• Patella luxation - Nej
• kroksvans - Nej

2 hela månader har gått sedan mattes älsklingar kom till världen! Sigrid och Siri är idag 8 veckor gamla och precis som valpar i den ålder ska vara, så stygga samtidigt så ljuvliga! Siri har kaxat till sig regält och plågar syrran dag och natt med start av bitlekar, Sigrid har gått i rewind och börjat bajsa där man inte ska. Sigird är så otroligt nyfiken och framåt, följer Selma i allt hon gör från "dammsugning" av köksgolvet till att tugga tuggpinne. Siri är inte dålig hon heller i att lära sig, och hon vet bäst hur man charmar alla. De e så goa att se på och gosa med, lägger sig på rygg när man sticker in huvudet i kojan och ger pussar i överflöd, imorse sov dom en stund med mig i sängen.
Vädigt kul att se att de är så otroligt olika till utseendet, Siri ser ut som en Prazsky efter mamma och Sigrid en Chihuahua efter pappa.
  Selma är fortfarande jätteduktig och diar dom t o m än när de vill! Helt söndersugen på magen stackarn :( Hon är rätt trött dock, specellt när de kaxar upp sig, snor hennes leksaker och tuggpinnar eller springer efter henne som små svansar i köket. Ibland vet hon inte om hon ska leka eller sätta dom på plats, hon sover nu hos matte varje natt igen.

I lördags var Siris nya matte här på besök! Siri ska flytta till Monc (mattes bästa vän) vilket var min absolut högsta önskan då jag helst velat behålla denna underbart vackra Selma-look-a-like tösen men inte kan. Monc bor i Uppsala också så hon kommer inte långt bort Siri. Hon får det kanon lillan, kommer bli spoiled rotten precis som mamma, följa med överallt och tidigt lära sig stå framför kameran då nya matte är frilansfotograf. Men det är kravet på mina valpköpare, att tjejjerna ska få leva softarliv och slippa ha för höga krav på sig som småhundar ofta får nowadays. Det är så himla trist då man nu i kontrast mot den utdöende vavvahysterin försöker både blint och rödögd överrösta den dömande massan för att inte bli stämplad som en bimbo alias Paris Hilton wannabe - "NEJ MIN HUND HAAAATAR KLÄDER!".
  - "Paragrafryttare och insnöade squareheads hålla sig på stadigt avstånd, dessa valpar ska ha livsgaranti i överflöd med gos, varma kläder och nån väska att ta tillflykt till ute i den stora elaka världen"
Människor är verkligen elaka där ute, t o m sånna som skulle vara fränder. Vem som helst kan se att dessa små ända från början har ett större behöv av väme och tillflykt än vad "normala" hundar har, sen behöver man ju inte dumförklara sin egen hund! Hundar är otroligt skärpta, det borde alla som skaffar hund också vara och kunna se till hundens bästa.
Pust, nu lägger vi locket på en sekund.. Här e de senaste bilderna! Tack Monc :)
Så får vi se vart sötis-Sigrid hamnar..

Tjejjerna blev 6 veckor gamla i måndags! Lite sent ute men jag är lessen, har legat i influensa med feber och hostningar sedan juldagen, nu pågår efterkänningarna *suck* med huvudvärk och sönderhostad hals. Himla jul- och nyårshelg..
Tjejjerna är helt underbara, skuttiga, busiga, naughty till 1000 men så pussiga och fina! Gud vad jag älskar de små! Har fäst mig något otroligt vid Siri som bara blir vackrare och vackrare, hon är ju en mini Selma absoult. Sigrid har blivit något otroligt värmesökande och något ömmande får man för henne, hon ska helst upp i knät när hon är sömning och gillar pussar. Siri kommer givetvis för att trängas. De skiftar roller hela tiden tycker jag i vem som är kaxigast! Men båda busar de med Selma så att hon blir helt slut i bit- och dragkampslekar och de där små stapplande benen är det full fart på nu.
  Sigrid började klättra ur valphagen där när matte var som sjukast, den busen! Valphagen är för övrigt det värsta som finns nu och det är ynk och gnäll efter alla sovstunder, att springa på mattes matta och busa pälsen av sig är tydligen livet. Och att både kissa och bajsa där man inte ska verkar oundvikligt, det gäller att vara på sin vakt när det precis har "sovits och ätits". Selma diar de än men de äter bra också av fodret, första avmaskningen gjordes innan jul.

De är båda jättefina och söta, verkligen! Ljuvliga. Det börjar dra ihop sig och fortfarande är det inte bestämt vem som ska vart eller när. Från början var det meningen att jag skulle behålla en liten men nu, inför ett nu uppenbart omtumlande år, så tvingas jag lägga ner min önskan. Det känns fruktansvärt bara att tänka på det och jag har börjat ångra att jag satte mig in i detta trots att jag är glad över att både jag, Selma och momo fått erfarenheten och delat den glädje som dessa små liv gett redan vid planeringen. Fortfarande håller jag fast vid ett litet hopp men det krävs ett mirakel som är typ omöjligt, sambon flyttar hit från Kina på uppehållstillstånd om några månader och vi ska försöka bygga ett hem tillsammans från nära 0, vi lever båda som studenter än. Nä, orkar inte  prata om det. Ska se till att njuta så mycket som möjligt så länge de kan va mina. Sigrid och Siri, mattes stolthet.

Foton hoppar jag över då dom blir 7 veckor på måndag redan, och jag har inte orkat ta några. Har några julklapps recencioner också att ta itu med..
Kram från oss alla!
Och.. God fortsättning på det nya året!