Har tänkt i flera veckor nu på att prova göra hemmagjort godis till Selma, hon är så kräsen och annat som "vanliga" hundar dergglar över fnyser hon bara åt! Blodpudding är ett tips man hört ska vara populärt  som belöningsgodis. Jag drog ner till Ica och införskaffade en blodpudding på runt 450g för 9kr. Billigare kan det väl inte bli? Jag fotade proceduren och tänkte i bild och text visa på hur busenkelt det är att fixa mums-godis till mini som säkerligen lär vara mer uppmärksam vid nästa träning!



steg för steg:


1. Köp blodpudding! Kan hittas överallt i stort sett och kostar runt 10kr. Sätt ungnen på 50-100° (beroende på ugn). Ta fram en skärbräda samt en bra kniv.
2. Öppna blodpuddingsförpackningen och ta ur blodpuddingen (viktigt). Börja skära i lagom tjocka skivor, ca 3-5mm.

3. Skär skivorna i stavar och sen i tärningar. Gör i lagom stora bitar beroende på minis storlek. Tänk på att inte göra för små så att de känns som "smulor" och inte för stora så att mini måste tugga 2 min per belöningstillfälle!
4. Ta fram en ugnsplåt och lägg på bakplåtspapper. Lägg på tärningarna, stoppa in i ugnen och lämna luckan lite på glänt (sätt en handduk i mellan t e x). Förbered er på att vänta. ..Och vänta. ..Tålmodigt. .. I timmar..

5. Beroende på bitarnas tjocklek och ugn så kan torkandet ta upp till 7-8 timmar *visslar*. Blodpuddingen ska vara torr och svart men behöver nödvändigtvis inte vara knapriga. Glöm inte att hålla koll och känna på bitarna då och då, låt gärna mini prova så du kan avgöra konsistens.
6. När dom verkar ok tas plåten ut och dom kan lämnas på plåten eller läggas i en skål för att svalna och torka lite ytterligare.

7. Försäkra dig om att bitarna är helt torra innan du lägger dom i burk. Dom kan utan problem läggas i en skål för att torka ytterligare men glöm inte att förvara dom torrt, alltså inte i kylen!
8. Så, nu är det bra att börja träna och belöna! Lägg ut ett blodpudding spår i lägenheten eller träna coola trix – massor av kul kan hittas på!
Glöm inte att träningen ska vara en lek och att båda ska vara på humör.
*Selma i lila tröja "Supermodel in training" broderat på ryggen*

Enjoy!

Vi är många som funderat över vad som hände med Top Dog vinnarna Mona och Engla Isabella efter att dom kammat hem första pris, den största media publiciteten tystnat och omkringsnacket lagt sig.
Jag och Selma lyckades med inbjudan från Theo att komma i kontakt med vinnarparet vid en Theo modevisning. Att få se dom båda jobba tillsammans var oerhört fascinerande, minihundsägare som man själv är men inte med riiiktigt samma flyt i träningen. Att dom båda tjejjerna var värda sitt pris och att Isabella är The Top Dog No.1 är vi absolut eniga om, det ligger hårt jobb och mycket tålamod bakom för båda två, men hur har livet varit efter Top Dog?


[Royal S] Kul att äntligen få se er live! Vi har suttit och funderat på vart Top Dog vinnarna efter programmets strålkastarljus tog vägen och vad vinsten inneburit i vardagen. Vad har hänt efter Top Dog egentligen?
[Mona] Ja mycket har skett efter Top Dog. Direkt efter finalen var det en härlig mingel gathering för att fira omslaget vi prydde för tidningen Vovve, efter det har det vart många spännande fotograferingar bl. a med de svenska Top Model tjejerna, Vi har även gått dogwalks för Tv4 samt fotograferat för julkort och Manfred of Swedens kollektion och samt härliga Theo.
Men något av det första som vi gjorde var att donera bort tre års hundmat till mer behövande hundar, nämligen till Hundstallet i Stockholm.

[Royal S] Vi nosade upp bilder på Engla Isabella på rusta.se och har de senaste veckorna skymtat henne i deras reklamutskick, är ni nöjda med modellkontraktet som ni vann?
[Mona] Absolut, var otroligt kul att fotografera för Rusta då teamet vi jobbade med var otroligt roliga och hundanpassade. Isabella kom i första hand och allt gjordes efter Isabellas krav och förmågor.

[Royal S]  Som de flesta har vi förstått att ni båda är rätt intresserade av mode och design och med all rätt – det är ju så kul! Men många inom hundvärlden anser att hundmode och denna ”modernisering” vad gäller hundtillbehör är en negativ utveckling som skadar hunden, vad säger ni om det? Mår Isabella dåligt av ditt intresse för mode?
[Mona] Nej det gör hon absolut inte. Anledningen till att min hund har kläder på sig är att hon är otroligt frusen av sig och om hon ändå skall ha någonting över sig varför inte något funktionellt och vackert? Men det gäller att inte låta det gå över styr.

[Royal S] Hört att ni nyligen ingått ett avtal med isländska hundmärket Theo – visst är det kul med skandinavisk design vad gäller hundkläder! Vem tycker sådana avtal är roligast, matte eller mini? Vilket Theoplagg bara måste man ha i vår?
[Mona] Det tycker nog vi båda två, Theos kläder är stilrena, funktionella och till bra pris. Ett absolut Theo-måste är helt klart västen med den avtagbara luvan. Superlätt att klä av och på och hundarna håller sig varma under kylan.

[Royal S] Ni har verkligen ett skönt samspel in action, man ser att ni byggt på träningen från Top Dog. Många skaffar minihundar just för att ”slippa” träning men i själva verket är det något både hund och ägare kan ha kul i, oavsett storlek på hund. Men är det inte jobbigt att träna och att hålla i träningen? Hur gör ni?
[Mona] Inte alls det gäller att göra träningen till en lek. När vi tränar så ”leker” jag och Isabella. Samtidigt gäller det att hålla korta pass och att belöna samt att sluta när hunden gör bra ifrån sig. Gäller även att öva när det passar hunden.

[Royal S] Ingen kan ju förneka att det är extra kul när en minihund visar upp för omvärlden att den är lika mycket hund som en ”normalstor” och har minst lika mycket kapacitet till att lära sig som en sådan. Får ni mycket positiv feedback där ni rör er eller stöter ni på lika mycket fördomar som vi andra minihundsägare?
[Mona] Anledningen till att jag gick med i Top Dog över huvudtaget var att jag ville visa att småhundar kan så mycket mer än att vara små och söta. Jag såg hur smart och medveten Isabella var men visste inte hur jag skulle träna henne, men fick rätt kunskap tack vare Lotta Lejdström, Top Dog. Och jag måste säga att det känns som vi lyckats då vi endast har fått positiv feedback från folk med små hundar, stora hundar samt folk utan hundar där de tyckt det varit skönt att man visat att dvärghundar är så pass smarta som dom är.

[Royal S] Att många svenskar ser rött när tjej, minihund och mode är inblandat är nog inget ni heller kunnat undvika. Vilka tror ni främst är dem som har fördomar mot minihundar och dess ägare? Och hur tror ni man bäst bryter ner sådana fördomar utan att själv tvingas skippa sina egna intressen som, självklart, påverkar hunden?
[Mona] Tycker inte man ska tänka på vad andra tycker om än utan att man ska vara sig själv och tänka på hundens bästa.

[Royal S] Så till sist, vad händer framöver? Kan vi förväntas se Top Dog duon på någon specifik plats, vad har ni för planer nu i vår?
[Mona] Vi har fått en hel del erbjudanden men just nu pluggar jag på universitetet och lever det vanliga livet med familj och vänner. Att vara med i Top Dog var otroligt roligt och lärorikt men nu är det gjort och livet går vidare. Familj, hund, vänner och skola är topprioritet, resten får vara på hold.

[Royal S] Tack Mona och Isabella för intervjun, lycka till med allt! Jag och Selma önskar er ett skönt år!


Foto & Layout: Sophia Söderström

Idag är det fettisdagen!
Faktiskt har både jag och Selma käkat semlor redan 2 ggr i år! Den 3:e väntar i kylen.
Selma, som får heta Semla idag (retas), hjälper tacksamt med att äta upp grädden som är det som blir kvar efter matte som egentligen äter bullarna enbart p g a mandelmassan och locket (avskyr grädde).
Berättade för en kinesisk kompis om vår svenska tradition och började samtidigt leta info om semle-kulturen, gosh va mycket "svenskt" man gör utan att veta dess historia och ursprung. Semlor är kristna ju haha!
Fettisdagen var en förberedelse på en 40 dagar lång fasta. Alltså: käka på dig 70kg för att överleva fastan typ. Så det är bara att smocka i sig nu, förutsatt att man tejpar för munnen i minst en månad framöver.. Hm. Detta blir nog den sista semlan för i år..



bild:

Jahapp. Måndag.
Har en del läxor att göra men lyckas alltid fastna vid något annat! Varför ska det vara så svårt att koncentrera sig?
I månadsskiftet ska vi flytta, 2:a handskontraktet går ut, men vart är fortfarande ett mysterium. Uppsala är.. Uppsala. Känns som man tittar runt efter bostad 24h om dygnet fast helt i onödan, man hittar ju inget! Och vad är det med alla dessa "rum uthyres", "del i 3:a" eller ännu märkligare: "lägenhet uthyres förutom ett rum"!? Suck. Vad vill folk egentligen?
Det är knepigt att få tag på ett 2:a handskontrakt när man har hund också. Visserligen, många som ser Selma mjuknar upp och tycker "vadå hund" men majoriteten är stränga vad gäller uthyrning. "Hund som hund", klart man förstår, alla små hundar är ju inte allergivänliga..

Hund som hund ja. Ibland undrar jag om Selma är nån slags blandning mellan katt och hund.
Hon älskar att hålla koll och gruffa på sådant som rör sig nere på gården  – en av det viktigaste uppgifterna hon har här hemma, enligt henne själv.
Idag byggde jag en trappa av kuddar upp till vårt sovrumsfönster och la en filt på fönsterbrädan. OJ vad hon uppskatta den impulsidén! Varför har jag inte provat på det tidigare?
Hon har suttit där i omgångar hela dagen och hållt koll på gården, precis som en katt! Extra viktigt var det att skälla på andra hundar som syntes ute i snönvimmlet, "Titta på mig suckers, jag äger gården!".
Haha! Det är tur att man har Selma här hemma, annars skulle vardagen vara allt för patetiskt ännu en måndag.



bild:

Min förkärlek till streetmode påverkar Selmas garderob i en rikting som kanske inte är så smickrande för en tjej. Hon har mest "grabbiga" plagg i unisex färger (nu vad det är) då det oftast är sådana hundplagg jag fastnar för p g a.. hm ja, varför?
Dags med lite mer tjejtouch tyckte jag och fyndade denna Puppia-imitation i rosa och vitt, och faktiskt i en storlek som satt som gjutet (till skillnad från Puppias original)! Söt men tuff, sumpar inte imagen! Selma på bild, 1år, 8mån och 10dar.



bild:

Foto & Layout: Sophia Söderström

Gosh vad sjukt kallt vi har hemma! Å nu snackar vi 2005 års standard på hela kvarteret! Det är tur vi ska flytta snart.
..Ska faktiskt erkänna en sak. Jag sitter i köket på en stol smuttandes på grönt te och med ugnsluckan öppen och ugnen ställd på 250. HAHAHAHAA. Men varmare blir man!

Selma har varit sjuk i dag. Blev störd imorse av att det squippa och knorra ljudligt i hennes mage! Och nu snackar vi inte utsvulten hund utan sjuk hund, hon ville inte ens röra skinkan jag förskte muta henne med! Squippat och knorrat har det gjort i flera timmar – men hon har sovit bort det nu verkar det som. Tog t o m fram sushin och ville leka. Tur, trodde det var hundinfluensan och diarré-natt som väntade! Min lilla plyyys.



bild:



Litheen ynkish med squipp-mage!

Snart, snart, snart är det Alla hjärtans dag, Valentine.
Obviously syns det ute i affärerna också även när det gäller hundprylar. I Usa börjar utbud och skyltning av rött för denna kärleksdag veckor innan! Ungefär som med alla högtider over there.. Sverige börjar smått komma ikapp när det gäller marknadsföring och försäljning kopplad till kärleksdagen.
  Valentine har en väldigt djup innebörd och studerar man högtidens ursprung blir man både imponerad och smått förvånad kan jag tänka. I dag står den 14:e Februari "enbart" för uppskattning för den/de man uppskattar och älskar mest. Självklart räknas hunden idag in i denna kategori av mest älskade och därmed kan vi se "uppskattningsbevis" för hunden ute i butiker världen över: en explosion av rött och pure love!
Lets love em!



till mini:

Vad händer in på småtimmarna när 2 tjejjer + en minihund är vakna och grubblar över livet fast dom egentligen borde sova alla 3 för länge sen?
– Jo en av tjejjerna kläcker ur sig en "intressant" fråga till hunden i jakt efter råd som uppenbarligen lät bättre i huvudet:
"Selma, kan inte du va en sån där magic ball så när man skakar dig får man svar?!"

Dags att sova kanske?.. Monc..
:P

Fast egentligen, är jag förvånad? Är någon förvånad?
Är det nån som kan göra precis vad som faller henne in så ä det ms Hilton. Hon har tillsammans med Usa jättarna inom hundmode, Little Lily, gjort en egen "Paris Hilton" hundkollektion!
  Jo vars säger vi, det är en del godbitar dom har tagit fram, gillar speciellt "kiss" plaggen, men annars lite för..Paris? Haha, kolla Eifeltornet!!!
Personligen är jag inget större fan av Paris Hilton däremot av Little Lily, mitt favvobrand vad gäller amerikanska hundkläder. Så "go Paris!" säger vi ändå, det bästa du gjort på länge.
Kollektionen gjordes officiell för press den 22 Januari nu i början av året och dyker upp hos återförsäljare under våren. Är det bara jag som har en känsla av ett den kommer sälja som mellanmjölk på Coop?



till mini:

Startade en tråd på vovve.net (Sveriges största hundforum) i samband med att jag skrev om det nya begreppet för smuggelhundar och ang. den nya generationen hundägare som skapat den nya generationen hundar genom sin livsstil.
Dessa hundars liv skiljer en del från de vanliga Svensson-vovvarnas och sticker därmed en del i ögonen, såklart - För vad är egentligen en hund?

Någon i forumet uttalade sig i stil med: "Detta beteende med att ta med sig hunden överallt, även på stan och tänkbara hundförbjudna platser, verkar vara åldersbetingat", med underton omoget.
- Ja men självklart är det i majoritet den yngre generationen hundägare som "tar med sina hundar på stan" eftersom det är frågan om en väldigt drastisk utveckling vad gäller människans syn på hundens position som lett till vad vi ser idag, hundägare som klassar och behandlar sina hundar lika naturligt som andra gör med sina småbarn. I Sverige har denna period pågått max 6-7 år.

"De relativt "nya" livstilarna för denna generations hundar vars ägare är runt 18-30 skiljer sig självklart från äldre generationer hundar vars hundägare, i majoritet, varken har intresse eller andledning att följa med i den yngre generationens utveckling vad gäller cityliv, "modernisering" och vad det innebär attityd- och materiellmässigt.
Dessa relativt "nya" livsstilar inkluderar cityhunden, "bebishunden" och minihunden - "smuggelhunden" som följer med dess ägare i stort sätt överallt, och är inget konstigt."
... "- Vi pratar bara om olika livsstilar, i detta fall 70- och 80-talister vars livsstil (som hos vilken ägare som helst oavsett ålder och intressen) går utöver hundägandet.
Skulle det vara konstigt? Skulle det vara fel? Och på vilket sätt skulle detta skada hundarna ifråga?
Varför ska modernisering och förnyelse inom hundvärlden vara något negativt och din "grannes" syn och andledning på att skaffa hund mindre rätt än din egna andledning enbart pga att din "granne" inte har samma syn på hundar som du och för att han/hon är 10 år yngre?" Skrev jag i inlägget på vovve.
Konstigt nog tycker jag majoriteten som tog sig tid med att lägga sig i ämnet lät possitiva till denna yngre generation. Även om man då ansåg det orättvist att små hundar idag är mer acceptabla ute i civilisationen än större vilket jag förstår kan svida, "Varför är det okej för dig att ta in din hund för att den är liten men inte för mig för att min hund är stor, hund som hund".

En kvinna jämförde insmugglandet av hund på "förbjudna" platser med snattning då man bryter lagar och förordningar "det känns lite som om din moral ligger lite i nivån med att " jag kan snatta lite bara ingen ser det "".
- Delvis kan jag förstå henne men en hund som inte kommer i kontakt med varken interiör eller människor hur kan denna skada/störa och ens jämföras med att stjäla annans egendom? Denna kan inte heller jämföras med hund i koppel. Faktiskt.
Vad gäller störningsmomentet allergirisk säger jag vad jag personligen anser, att ett såpass kort möte i butik/på offentlig plats som vi nu pratar om med en hund minimalt exploaterad för omvärlden sittandes i väska eller innanför jacka, så finns det knappast en enda allergiker som hinner reagera, alltså må dåligt. Till skillnad från andra luftburna partiklar som kan vara allergiframkallande som vi människor bär på.
En pälsdjursallergiker med allvarlig allergi mår minst lika dåligt i sådanna fall, om inte värre (vad gäller dessa småhundar), när en pälsdjursägare går förbi ute på stan då dennes kläder är fulla med samma pälsdjurshår och allergiframkallade partiklar som själva djuret bär på. Ska dessa personer också förbjudas på vissa ställen pga pälsdjursägandet?

Nä, jag tycker detta med smuggelhund görs mer komplicerat och allvarligt än vad det egentligen är för faktum kvarstår -  att majoriteten av butiks- restaurang- och caféägare/biträden inte ens lyfter på ögonbrynen om en mininos och 2 ögon skymtar i en kunds väska. Och skulle någon reagera och säga till så är det ju bara att lämna stället ifråga ? och välja ett annat.
Det är där skillnaden går, om den nya generationen kan ta ansvar för sin livsstil eller om man väljer att köra över med stinkande attityder. Så länge man som hundägare är uppmärksam och ödmjuk sker aldrig några otrevligheter med någon hund, inte en "insmugglad" heller.
Men vad är en hund? - En hund är vad den görs till.

Sophia Söderström

Det var ett tag sen men visste ni att svenska Polarn o. Pyret släppt hundtröjor?
Jag är personligen ett obotligt Polarn o. Pyret-fan, älskar deras bomullstyger såpass att jag skulle kunna köpa bebisplagg enbart för att hänga på väggen här hemma!
I vilket fall så kom jag på här om dagen att dom faktiskt släppte hundtröjor i ribbad bomull för nått år sen, tyvärr var den minsta storleken för stor för Selma, såklart, och till min besvikelse gick jag tomhänt ut butiken den gång jag gått in för att införskaffa en rödrandig skönhet.

Jag kontaktade Po.P och frågande ang. tröjan och om dom tänkt på hur stort intresset skulle bli på en liten hundkollektion med fokus på mindre hundar. Det hade dom inte riktigt. Och Inte intresse för det riktigt heller till min besvikelse.
Hundtröjorna var ett litet "projekt" med enbart 2 färger, blått- och rödrandigt, och i 2 storlekar. Såklart.
Men, men roligt initsiativ tycker vi ändå! Även om bara ett fåtal doggisar kan njuta i en äkta Po.P tröja.
Finns fortfarande att "fynda" i utvalda Po.P butiker för 195kr!



till mini:

Nuförtiden är det oftast inga problem att ha med hund när man är ute och rör sig. Förbi är det dagar då hunden måste stanna hemma varje gång ett besök i civilisation är på dagsschemat. – När det gäller minihundar förstås!

Att gå och shoppa, fika, eller t o m storhandla på coop går oftast hur smidigt som helst med en minihund.
Det beror helt på vart man befinner sig och vilka man stöter på.
Att matbutiker har sina regler förstår vem som helst, inte kan du gå in med din dyngsura Golden i koppel för att köpa 2 liter mellanmjölk utan att någon säger till! Men annat är det med en minihund.
  En minihund slinker oftast utan problem förbi både kunder och affärsbiträden bärandes i väska eller innanför jackan, men hamnar ändå lätt i centrum för folks fascination och kommentarer väl upptäckt.
Att röra sig ute på stan med en minihund är en smidig vardag, men är det inte dålig stil att smuggla in hunden på förbjudna områden?



"Can't touch this na-na-na-naa.."


Smuggelhund – ett nytt begrepp!
Förbjudna områden för hund är bl a mataffärer och restauranger.
Först och främst är det väldigt individuellt beronde på vart du befinner dig hurvida du kan ta in din mini eller ej på dessa "förbjudna" ställen. I storstäder råder i majoritet inte samma syn på det relativt nya "minihunds fenomenet" som i mindre. En hund i väska är inte i majoritet samma sak som en i koppel.
  Vi rör oss en del ute på stan här i Uppsala. Uppsala kan inte jämföras med Stockholm, där du utan problem kommer in på Nk med en Grand Danios i koppel, men räknas ändå som en storstad (konstigt nog) med vad det innebär när vi kommer till generella attityder.
  Hund i väska är inte bara en "modegrej" utan ett väldigt smart sätt att slippa lämna mini hemma vid varje ärende till platser där vanliga hundar annars inte kommer in – ordet smuggelhund har fått ett helt nytt begrepp!

Majoriteten avger garanterat mer odör
Selma följer med mig oftast när jag är på stan. Varför? Hon tycker inte om att vara hemma själv och för att jag gillar att ha med henne.
Hon är såpass liten, allergivänlig och välskött vad gäller päls att hon garanterat avger minimal lukt och tänkbar "kroppsodör" (luftburna partiklar som kan framkalla allergisymptom hos allergiker) än vad majoriteten av de 1000-tals personer som rör sig på stan individuellt gör.
  Själv har jag jättesvårt för folk som luktar väldigt mycket cigarettrök eller bär för stark parfym. Jag blir inte allvarligt sjuk av dessa lukter men tycker det är väldigt ofräscht och obehagligt. Det finns däremot folk som är extremt känsliga mot dessa odörer, allergiska.
Om mänskliga "vandrande allergikällor" utan tillsägelse kan gå in i en matbutik stinkandes och handla kan jag med gott samvete ta in min hund vars lukt och allergiframkallning är minimal i jämförelse, och som antingen ligger å sussar sött i sin väska eller sitter innanför jackan lugn, fin och osynlig. Med samvete, det är min åsikt och orsaken till att jag har min hund med mig när jag rör mig på stan.

Självklart kan man inte be personer med starka kroppsodörer att lämna affären, men rent hygien- och allergimässigt är det fler som stör sig på dessa "mänskliga" lukter än på en minimal hund vars minimala lukt knappast kan uppfattas av ens en enda allergiker vid ett såpass kort möte som vid t ex shopping.
Men självklart är det lika svårt att dela upp hundar i "lukt- och pälsnivåer" för vad som är acceptabelt eller ej, som med människor. Man drar alla hundar över en och samma kant och förbjuder alla trots storlek, tyvärr.
Enligt min mening borde Lena med Border Collien Freja i koppel ha större tillåtelse till att handla matvaror på Ica än Lasse med 2 veckors armsvett infrätt i Carlsberg t-shirten, men vem vågar fastställa en sådan regel?

Olika uppfattningar vart man än går
Av ett 10-tal olika matbutiker vi handlar eller handlat på lägger majoriteten inte ens märke till att en minihund kommer in.
På 2 av dessa har butiksägaren själv kommit och visat intresse för den lilla hunden när kassör eller annan personal fått syn på den och tillkallat diverse kollegorna in i fascinationen och samtalet. Dessa har ställt frågor och själv tagit upp det här med risken att binda en sådan liten utanför.
På 1 av dessa har vi fått lämna affären.
  Även om hundförbud är ett faktum i matbutiker ser faktiskt de flesta på minihundar med andra ögon. P g a storleken givetvis men också vart hunden ifråga är placerad.
  Personligen brukar jag aldrig ta med Selma in i en mataffär om det inte är inpulsköp. Det är onödigt. Men jag ser inga problem i att ta med henne in, säger någon till är det ju bara att lämna affären och välja en annan nästa gång.

Ytterligare en orsak till att hundar är förbjudna på vissa ställen utöver allergirisk är religion.
En butiksägare eller restaurangägare har inte rätt att slänga ut dig, men din hund. Om det har med tänkbar allergirisk att göra eller ej är inte lika säkert, det kan lika bra vara av religiösa skäl. Det är bara att acceptera vare sig man är i en matbutik eller på ett fik, får man tillsägelse att gå är det bara att gå!

Shopping, lika naturligt för mini som för matte
Vad gäller shopping i klädaffärer så råder en helt annan lag. Där är "väskhunden" lika accepterad som den dittvingade pojkvännen som med tydligt kroppsspråk halvhjärtat följer sin älskade hack i häl genom diverse klädrader. Oftast.
  Diverse butiksbiträden brukar mer än en gång dra på smilbanden om dom lyckas få syn på 2 små ögon som kikar fram. Ibland är det riktigt kul då upptäckten inte sker förns vid kassan slutskede då kassören ifråga helt plötsligt får syn på nått som rör sig och hoppar till varpå hela kassakön blir uppmärksammad och den annars tystlåtne svensken kan säga ett par rader till den främmande personen framför i kön.
  Det är i dessa stunder jag som minihundsägare känner mig stolt. "Ännu ett framsteg i att bryta ner den svenska fasden som drar sig in i det sista för att överrösta massans tystnad". Jantelag, finns det något värre?

Men varför smuggelhund?
Att smuggla in hunden låter fult men egentligen handlar det enbart om att slippa lämna hunden ensam och att bryta ner fördomar – enligt mig.
Det är många trevliga samtal man får ha med folk en dag på stan med minihund. Folk som frågar om hunden och rasen, folk med fördomar och pikiga kommentarer man kan ge svar på tal och ge förklaringar..
  Jag tycker det är mer humant att ta med min hund än att lämna henne hemma själv vilket hon ogillar. Med väska har hon sin trygghet, en viloplats och ett skydd, och kan samtidigt hålla koll på matte utan att vara i vägen eller störa någon annan. Och hon uppskattar det, synligt. Hon är van vid min livsstil som också är hennes sedan valpstadiet.
  Men det var ju också en av de andledningarna som jag såg till att skaffa en liten hund istället för en stor – för att slippa lämna henne ensam så fort jag lämnar hemmet och för att kunna inkludera henne i min vardag, ett lagom aktivt cityliv.

För många hundar lämnas ensamma hemma i timmar och får tjäna som familjehundar med bristfällig uppmärksamhet, en sk minihund lever, enligt min mening, ett både tryggare och roligare liv.
"Väskhunden" som leker smuggelhund är en glad hund, inget tal om saken!


Sophia Söderström

Hong Kong märket Woow! är kända för sina halsband och selar. Stötte på denna rätt revolutionerande sele som går att variera mellan sele och väst[sele]. Lite kul sådär med varitation, och selen verkar både mjuk och skön, bör värma perfekt kalla dagar. Och i "Woow andan" så ingår sjävklart swarovskibokstäver i köpet (max 5 dock, extra utöver det kostar). Koppel ingår också. Gos på promisen för "selehundar" helt enkelt! Visst är den väl rätt läcker för små prinsessor?